Jag har fått en nemesis. Hon är en tant som sitter på en pall vid gatan och typ stickar löpare hela dagarna. Vi möttes där, i ett kvarter som verkade lugnt och trevligt men man kan ju aldrig veta säkert när man är ny i en främmande stad. Jag höjde kameran för att ta en bild, hon skrek efter mig och gjorde aggressiva utfall med ett garnnystan. Förbipasserande stannade och betedde sig förvirrat. En katt hoppade efter nystanet. En hund hoppade efter katten. Man visste inte om allt var roligt eller bara tragiskt. Eller kanske skrämmande. Jag mumlade något välformulerat i stil med "ojojojdå" till tanten, som blev ännu argare. A tog mig i armen och drog mig därifrån samtidigt som han väste (förskräckt): vi går innan hon sticker ut ögonen på dig!
Under resten av dagen tyckte jag att jag såg henne överallt, men det var bara skuggor, torra buskar och skrumpna dadlar. Nästa vecka kommer vi att flytta till gatan, eller "hoodet" hon hänger på med sitt stick-gäng och jag kommer aldrig våga lämna lägenheten
Stickgänget
(detta är för övrigt enda gången på sex månader som någon blivit upprörd när jag försökt ta en bild)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar