Magnolior, åh magnolior

I Hangzhou finns inte bara H&M och gatubarn, här finns även en blommande botanisk trädgård! 

Just nu är det magnoliorna som håller på och blommar sig som mest. Man, liksom Ferdinand, bara måste lukta!

Och lukta

och... angripa gräsmattan med hetsiga sax-klipp, samtidigt som man mumlar osammanhängande och aggressivt för sig själv..? under de blommande magnoliaträden

Sak att älska med Kina: fotograferna posar bättre/mer än objekten! 

Det var en bra dag, men på vägen hem gick allt åt helvete. Alla stadens taxibilar var slut, det var trafikstockning och människor sprang som yra höns åt alla tänkbara håll. Någon försvann ner i sjön, en annan tog upp en sax och började klippa i sig själv. Vi hoppade på en buss, vilket verkade vara en fantastisk idé under de första 7 minuterna. Sen tog allt en mycket obehaglig vändning - 800 pers som egentligen inte fick plats klämde sig in, värmen steg, en tv i bussens tak visade ett feel bad-drama om en kidnappad kvinna, ett barn var nära att kvävas. Men fram kom vi!

Slutet gott allting (haha NEJ) gott

Åh jo! tjejen på bilden heter Lousie, hon är från Sverige och forskar på/umgås med alger här i Hangzhou.  Hon är jättetrevlig och har naturligt rött hår. ANTECKNA DET  

Lägenhetshelvetet

Jag har två bilder från lägenheten som kostade oss fem miljarder i förlorade pengar, vår stolthet samt förmågan att tänka sammanhängande tankar i ca två dygn efter flytten

Den ena är på agenten och hennes kompis/min preppy-kines

Det andra är på A när han "fascineras av internet"

Man skulle kunna se det som att vi betalade några tusen för att kunna ta dessa foton, så titta länge

jobbar

Mailsvar från en redaktör jag aldrig träffat som jag nyss skickat foton till: 

Bra!

Texten kommer senare?

Kram

jag

"Kram jag". Med "jag" i ett eget typsnitt. Vet inte om jag blev kär eller äcklad. Ibland kan det ju kännas typ likadant

Dagens outfit:

FABULOUS!!! 

"hej äre här det är föräldramöte för barnen i klass 2B? Får min kråka följa med in?" 

Kina - Jessica, 1-0

Hej världen! Delar nu ca 4 kvadratmeter med min pojkvän, mitt vansinne, två lådor SKIT ingen av oss hade stake nog att slänga samt alldeles för många väskor i en... (hold your breath) studentkorridor. O ja. 10 års regression coming up, tack för det. När vi kom till huset igårkväll stod det sånna där skitkoola, typ 19åriga brudar utanför porten och rökte, iklädda stilar jag här kommer kalla för "grunge" (rufsigt hår, mössa, kängor) och "vice" (huvtröja med uppfälld huva, rayban-solbrillor i mörkret och stuprörsjeans). Häromdagen fyllde de sin tid med röka cigg och ikväll ska de (trumvirvel): RÖKA CIGG. Själv ska jag dekorera min duschmössa med små rosa plastblommor, skriva en bok som jag tillägnar MIN KATT  och släcka lampan tidigt för DET ÄR JU EN DAG I MORGON OCKSÅ

Äh vad ville jag säga med detta? 1. Jag är gammal 2. Jag är tråkig 3. Jag hatar cigg och vice?

Men kinesen igår då: vi fick honom inte *slänger den påbörjade yllesocks-stickningen och suckar*. Agenten kom tillbaka och tog honom ifrån oss, efter ett slags tystnadens krig där hon, jag, kinesen och A alternerade mellan att sucka, stirra och säga "menvafan". Det kändes oftast väldigt hopplöst. En gång var en av oss nära att ilskegråta, en annan lyckades förvandla själva andningen till en passivt aggressiv handling, en tredje kröp ihop i fosterställning och kissade på sig medan en fjärde rabblade trollformler och självantände. Alla dessa fyra var jag. Ca 7 härskartekniker användes, ingen nådde framgång. Tillslut reste sig alla upp och gick därifrån. Alla hade förlorat något; självrespekt, pengar eller lusten att leva, men vi hade även vunnit något: haha - NEJ.

Lärdomen var: bo inte i Kina. Hejdå

försöker flytta, blir bestulen, får en kines

Dagen på facebook: 


Status 1:  bråkar med lägenhetsagenten. Igen. 2000 spänn har hon stoppat i fickan. Hej då matpengar och HEJ gråa hår!

Status 2:  agenten har gått till ett möte men lämnat en av sina kompiar som "säkerhet". Så nu sitter en kinesisk kille vid vårt köksbord och ser bortkommen ut. Alltså... kunde hon inte ha lämnat typ en nyckelknippa istället?

Chat:   

Jag: Alltså den där kinesen... han bara... sitter där!  

Bror: haha va ska ni göra med honom, ja fattar inget. är det hennes sign of good faith?

Jag: ja, typ! så vi ska känna oss säkra på att hon inte bara drar med pengarna innan vi förhandlat färdigt. Tänk om hon lämnar honom här! FÖR EVIGT

Jag: det är nästan obehagligare att han sitter så stilla och tyst, än om han pratat och... sjungit. pruttat.  

Bror: har ni försökt prata med honom? mata honom? uppmuntrat pruttar?

Jag: a har gått på toa, räknas det? Eller haha hur uppmuntrar man pruttar?!

Bror: ja vet inte! this is youuuur game

Jag: Om agenten inte kommer tillbaka... Betyder det att... vi ÄGER den här snubben då? han är iofs ganska söt, lite preppy-stil sådär. ser renlig ut.

Jag: AH! Kinesen har börjat gunga sådär inåtvänt som typ understimulerade barnhemsbarn gör! Gud - detta måste få ett slut

Älskar att...

...det finns en person som hittat till den här bloggen genom att googla på "stjärtdans"

HEJ VÄRLDEN

Idag ska vi flytta. Igen. Orkar inte ens förklara varför, det är inte heller särskilt intressant. Det intressanta är HUR man gör för att bryta ett kinesiskt lägenhetskontrakt. A formulerade det bra i sin statusrad:

"samla 9 kineser i ditt vardagsrum och låt de diskutera kontraktet i 5 timmar. agenter, hyresvärd, studiekamrater, lärare och folk från gatan. räkna med skrik, bråk och tårar. du kommer dö av hunger och utmattning samt förlora ca 7000 spänn."

Som ni förstår var det en alldeles fantastisk fredagskväll där livet visade sig från sin allra bästa sida. Och idag är det alltså flytt. När jag skriver detta ränner A runt i lägenheten som en målmedveten lämmel och försöker komma på hur han ska maximera utnyttjandet av varje liten väska och påse, så att allt packas på bästa sätt. Hans monotona mumlande och gnagardjurs-hetsiga blick har en skönt stressande inverkan på yours truly men frukta icke - även i de mest pressade situationer kan jag gå in i närmast katatoniska tillstånd! En egenskap som bäst tränas upp under föräldrars otaliga skilsmässor. Jag ansvarar istället för vagina-relaterade moment, såsom... vinka in en taxi. Äh skoja ba jag ska skrubba toan. Åh! Kul att på allvar tycka att toaskrubbning är en "kvinnosyssla" - gud så mycket man måste hata sitt kön då! 

Nej men allvarligt, nu måste jag och magica trollPACKA. Önskar det var en sexigare aktivitet men nej, det är världens fulaste. Vi ses på andra sidan, om vi nånsin får internet igen. 

De där små odjuren överst förresten, de ska föreställa tigrar. Fråga mig inte hur, men fråga gärna varför. Jo för att förra året var tigerns år i Kina och då köpte man sånna här. Jag har också köpt en. Den heter Sigge och har ett litet hål i huvudet som det läcker ris från. Det får mig att älska honom ännu mer. Stackars stackars Sigge som håller på att tappa hjärnan och förståndet och JA jag förstår precis hur det känns

och då förstår jag

på vägen hem från nudelhaket ikväll ser jag en söt ung kille, kanske 22 år gammal, som precis kommit hem från jobbet. Han styr en sån där cykel med flak , fram till en trottoarkant. En liten pojke, typ fyra år, springer fram och puttar på cykeln för att hjälpa till med att få upp den på trottoaren. Den unga killen börjar genast låtsas att cykeln är jättetung, han ropar och pustar och gestikulerar till pojken, samtidigt som han skrattar så de vita tänderna blänker i ljuset från gatukökets fotogenlama. "Ta i mer, MER, ojojoj vad cykeln är tung, jag orkar inte själv" osv. Tillslut kommer cykeln äntligen upp på trottoaren och den unga killen ler stort mot den lilla pojken och ropar "Tack så jättemycket för hjälpen!" Den lilla pojken ler tillbaka och tar några glada skutt på trottoaren.

Några meter längre fram möter jag en kvinna och hennes tre hundar, de ser ut så här:

de liksom hoppade/flög fram på trottoaren, tre i rad, iklädda varsin blommig klänning med... volanger

Sen kommer jag till vår lilla närbutik där jag går in och köper två påsar chips. Går hem, ställer hämtnudlarna på diskbänken i köket och äter upp chipsen på ca 2,2 minuter. Får en insikt, sätter mig ner och göttar mig i den ett par minuter

YES!

Hotellrum i Phnom Pehn bokat, sevärdheter uppkollade. Förutom marknader, museum och palats blir det även killing fields och gamla tortyrfängelset S21. För att förbereda mig inför detta har jag läst Pol Pots leende, allt som gick att hitta om Kambodja på Forum för levande historia samt sett "Killing fields". Igen. Känns lite sjukt att fördjupa sig i.... folkmord?! Måste skaffa en hobby, vad som helst (nån ba: frenologi! Jag ba: taget! *hämtar passaren och säger högt "stråtrövarpanna"*) Nej! Jag ska ju sysselsätta mig med MAGI! Inte spelkort, duvor och sånt bjafs vi pratar BLIXTAR, ONDSKA och RÖK iiiiihihiihihihih (trollpacke-skratt/skrän)

Men okej, Kambodja på måndag. Dags att odla resefeber och... lurvigt könshår? Men först: hålla en tyst minut för min rädsla att rånas av motorcyklist

Hangzhou posers

Igår laddade jag ryggsäcken med böcker och musik och satte mig på nudelstället på mysiga gatan i grannkvarteret.   

Man plockar själv ihop en korg med med mat man vill ska finnas i soppan. Jag väljer typ alltid ägg, koriander, pak choi, blomkål, massa tofu och risnudlar (memorera den infon tack). Jamen OKEJ en bit kyckling NEJ jag menar bacon (tänk att jag faktiskt försökte 1. mörka att jag lägger i kött 2. påstå att baconet är kyckling?!) brukar också åka med. Sen kokas allt ihop av en skitgullig tjej som häller i färsk vitlök, chili och god buljong. Det kostar 10 spänn.  

Jag har försökt ta "naturliga" bilder på ungarna som springer omkring där inne, men varje gång jag lyfter kameran så posar de skiten ur sig. Och det är ju fint det med.

Yeah! Pose pose pose! 

Livet

Så många bubblor, ändå så olycklig

räddaren i nöden

Häromdagen höll jag på att bli vansinnig. Inte sexigt, utlevande och sminkat vansinnig, mera... JAG HAR ALLTID FETT HÅR- vansinnig. Tillslut tvingade jag A att ta mig till H&M och se! I detta svenska tempel av billiga textilier, ihopsatta i Kina, fann jag ett ögonblick av själslig ro. Orkar inte ens skämmas över detta. Satt f.ö på en middag häromdagen där jag ba: "att gå in på H&M utomlands är som att glänta på dörren till sitt vardagsrum hemma". Sen skrev jag ner det och skickade till H&M, tillsammans med ett foto på mig i deras vårkollektion (alla plagg samtidigt). Signerade med Magica och 666 stycken smileys. Men hursomhelst, det var ingen bra dag, H&M-dagen var en bra dag!

A fick välja outfit. Då blev det såhär. Fast blicken har jag valt helt själv, ja, vansinnet och den onda lågan som brinner där är helt min egen

Sen gick vi vilse i trånga gränder som luktade... exotiskt. Träffade den här trevliga damen som serverade pannkakor under ett skynke som håller upp hela himlen. Fantastiskt.

Kom ut på de breda gatorna igen, promenerade under blommande magnoliaträd. Bröt av en gren, flög till helvetet.  Brann upp. 

myset

Vet inte varför, men den här bilden gör mig alldeles mjuk och mysig, ja nästan trevlig (OBS bara nästan). Den föreställer två kockar i ett gatukök som vi passerade häromkvällen när vi var ute och gick i ca 76 minusgrader. Ja det var det.

vad jag gjort senaste 87 minuterna:

*duschvägrat

* tänkt på tiden när alla skulle "hoppa bungyjump". Det känns som att till och med Agneta Sjödin gjorde det. Allvarligt talat - vill du ha en extremsport - testa att hantera all livsleda och tristess med att sitta hemma ensam utan snacks i skåpen och stirra in i dina smutsiga tankar. När rastlösheten blivit närmast outhärdlig: lägg dig ner och blunda. Sen återföds du som en ny, själsligt mörk människa (dock inte lika mörk som Tobias Billström, för detta krävs även ett visst mått av övernaturlig ondska)

*ätit en bit kycklinglår som luktade... funky

*Tänkt på bönderna hemma som i somras lanserade sin nya affärsidé: fostra myggor (??) så de suger fett i stället för blod, skeppa upp feta stockholmare, ta betalt och släpp ut dem i skogen. Man kunde inte riktigt enas runt ifall man skulle samla in dem igen eller inte

* sett mig själv i spegel och hållit mig för gråt. Osminkad fejja, uppsatt hår under huckle och cancerblekt ansikte... Alltså Gud, det här är inte roligt längre

*Hatat människor som kallat sin sjukdom för "en gåva" alt. "ögonöppnare"

*duschvägrat lite till

Vårt nya hood...

 ...bjuder på poser-vänliga miljöer

...nudlar som masserats fram av mjuka pojkhänder 

...offentlig skötsel av våra vanligtvis gömda, skamfulla hygienritualer

 

...OCH min nya Kinafavorit: den asiatiska popfrisyren! Popfrisyrerna går i gäng på gatorna, sitter i klungor på frisörsalongerna och piffar, trimmar och sprayar varandras enorma kalufser, läser modetidningar och fnissar.  Det ser ut som ett ganska gött liv om du frågar mig. Eller mitt hår, vi har något av en beef just nu. Jag vill gömma det under ett huckle, håret vill ut och sexa sig men det KAN DET JU GLÖMMA! Lilla horkalufs som inte kan se rent ut mer än 10 timmar i stöten

Annan grej: Det varma, våriga vädret jag visade upp för ett par dagar sedan visade sig bara vara en så kallad värme-teaser. Sitter nu i lägenheten och återupplever ett gammalt, passerat Kinahora-mode: filt-tältet. Eller, som det också kallades: Den puckelryggiga Charles Dickens-gubben. Eller "AIDS-bögen". A är på skolan hela dagarna och det sista han sa innan han gick var: Bara så du vet så KOSTAR DET TVÅ KRONOR I MINUTEN ATT HA VÄRMEN PÅ. Eftersom jag vuxit upp på norrländska landsbygden med en far som inte lät oss duscha längre än 3,5 minuter för att spara varmvatten så är jag väl bekant med  kylans ekonomi och vad den innebär. Bara att bita ihop och älska med lägenhetens alla textilier.

Våren

Vi har mött våren i Hangzhou. Den kom i form av blå himmel och magnolior. 

Här ska jag jag egentligen skriva något om den stora, fina sjön som ligger mitt i stan och som man ska åka båt på men bredvid mig har A råkat fått upp en kinesisk sida med storbröstade mangatjejer (skolflicksmodell) där ett par nävar flyter omkring som man ska placera på tjejernas bröst. När man gjort det börjar händerna göra s.k "klämrörelser" och mangatjejen börjar fnissa. Hur ska man kunna skriva om natursköna upplevelser när man ser sånt? Jag bara frågar

Och på tal om... Näe. Det här är bara trevliga poptjejer som ville öva sin engelska. 

Det här är ett exalterat barn som står ca 1,5 meter för långt bort

Det här en man som vet hur man njuter av livet. Och våren. 

I morrn flyttar vi till lägenhet. Då kommer det att pissregna. Men jag tänker inte klaga, jag tänker göra peacetecknet inombords och njuta av att vädret tvingar min nemesis att sticka sina löpare inomhus. 

Stickgänget

Jag har fått en nemesis. Hon är en tant som sitter på en pall vid gatan och typ stickar löpare hela dagarna. Vi möttes där, i ett kvarter som verkade lugnt och trevligt men man kan ju aldrig veta säkert när man är ny i en främmande stad. Jag höjde kameran för att ta en bild, hon skrek efter mig och gjorde aggressiva utfall med ett garnnystan. Förbipasserande stannade och betedde sig förvirrat. En katt hoppade efter nystanet. En hund hoppade efter katten. Man visste inte om allt var roligt eller bara tragiskt. Eller kanske skrämmande. Jag mumlade något välformulerat i stil med "ojojojdå" till tanten, som blev ännu argare. A tog mig i armen och drog mig därifrån samtidigt som han väste (förskräckt): vi går innan hon sticker ut ögonen på dig! 

Under resten av dagen tyckte jag att jag såg henne överallt, men det var bara skuggor, torra buskar och skrumpna dadlar. Nästa vecka kommer vi att flytta till gatan, eller "hoodet" hon hänger på med sitt stick-gäng och jag kommer aldrig våga lämna lägenheten

Stickgänget

(detta är för övrigt enda gången på sex månader som någon blivit upprörd när jag försökt ta en bild)

on display

Har förresten mens just nu också, askul att byta tampisar i en... i en... MONTER

Landet, staden, uniqlo

Vi gör oss hemma i en ny stad. Även här talar människorna nåt slags främmande språk, det luktar kryddor, avgaser och vansinne (det sistnämnda kommer från mig, men endast små pudlar känner av det). Vattnet ska drickas varmt, annars är man konstig och det är helt okej att prata med främlingar om typ ingenting i 15 minuter. Lite som att vara full, fast i dagsljus och med äldre människor utan framtänder.

Bilisterna gillar sina tutor och hundarna gillar (?) sina små skor i guldtyg. Barnen blåser såpbubblor och får aldrig nog. Deras byxor har stora hål i skrevet så de kan sätta sig och kissa eller bajsa överallt. Det gör de också. Klockan 12 äter alla lunch och klockan sex äter alla middag. Att bli hungrig klockan halv tre, så där mittemellan är förknippat med ångest och att erkänna sin skeva dygnsrytm genom att släntra in på en tom restaurang är genant. Går man in på en klädaffär börjar alla i personalen att förfölja en ca 10 centimeter bakom. Tar man upp ett plagg och tittar lite närmare kontrar de med att lyfta fram ytterligare sju.

Idag var vi på uniqlo, där personalen utgjordes av ca 20 tonåringar som ropade "HEJ VÄLKOMMEN KAN JAG HJÄLPA DIG om och om igen. Hela affären surrade av meningen, det kändes som ett sektmöte. Jag försvann in på ett provrum i 7 minuter, när jag kom ut hade A förlorat sig själv. Allt han kunde säga var "ta mig härifrån". Senare berättade han att samma lilla, leende flicka hade skrikit välkommen till honom 20 gånger medan jag var borta. Han rös och sa att det varit så obehagligt, hon hade sett på honom men ändå sett rakt igenom honom. Sen ville han inte prata mer om det, förrän i kväll då han plötsligt utbrast (efter att han legat tyst på sängen i 20 minuter): hur många gånger kan någon egentligen vika samma t-shirt??!

40 minuter senare

A ropar från sin glasbur (neddragna byxor, små fåniga papperstofflor på fötterna): Älskling alltså jag kan inte sluta spela det här spelet! Jag kan inte


Jag svarar inte. Jag vågar inte ens titta dit. Ljudet av angry birds fortsätter att fylla hotellrummet

Hej Hangzhou, hej!

Glider runt hänger runt 

 

Letar lägenhet 

Tjabbar med locals 

Aktar oss för cykelrusningen

 

Bor på hotell vars inredning utsätter mitt redan fragila psyke för hårda påfrestningar!

För att inte nämna vad det gör mot A:s behov av isolation under dygnets heligaste stund 

Går på kvällspromenader, utforskar kvarter och har mensvärk under månen

Äter magiska middagar med magicas man

Bredvid stora tjejgäng som får mig att längta hem

1 dag till ren luft, sjöar och berg

Dagen innan flytt och luftkvalitén beskrivs som "hazardous". Allt är en grådassig sörja och att andas smakar som att slicka ett skitigt avgasrör som det nyss brunnit i.  Dags att åka till utomhusmarknad och odla tumörer yey!

Idag bor vi i den högra bilden. Allvarligt talat, jag vet nu exakt hur de där kattungarna, som en granne i barndomen gasade ihjäl genom att lägga dem i en påse som han sedan knöt fast runt ett avgasrörs öppning, kände sig.

De var väldigt, väldigt nedstämda 

fnisset

...när jag ventilerat mitt vansinne färdigt och går ut från toan kommer jag på A med att sitta och fnissa åt sina egna nudlar

Jag ville fråga varför men jag vågade inte


jag vågade inte 

Revyn

Ligger i soffan och luftar rumpan (EJ samma sak som att fisa!). En slags kompensation för att ha stängt in den i ett par tighta jeansshorts under gårdagen. Snart ska vi gå och träna. Då blir rumpan glad. Eller, först sur, sen arg, sen glad.

Råkade nyss läsa lite om kronisk sjukdom på nätet. Kroppssvagheten får sällskap av mental utmattning. Det känns så konstig att jag alltid ska var sjuk och trött samtidigt som stefan och christer får fortsätta obehindrat 

Undrar om det finns något Björn kan göra åt allt detta. Han kanske kan le, sjunga och prata min kropp pigg igen. Klappa mig på ryggen och säga att han känner nån som känner nån som kan fixa sånt här. Kanske ge mig en roll i en slags... revy. Jag vet att jag skulle vara strålande i en revy. Redan i min vardag är jag som en utspökad, högljudd, vulgär revy. Fast en trött sådan. En akt 12 av 13. 

Min första skoldag: säger inför hela klassen att jag varit på zoo och att en åsna där försökte äta upp min tröja. Halvvägs in i berättandet inser jag att det bara hade varit en dröm, men det kan jag inte erkänna så jag fortsätter med stone face: Sen började åsnan prata med mig och vi blev bästisar. Vi gick på restaurang ihop men det var jobbigt för att åsnan kunde inte äta med kniv och gaffel. 

Till och med läraren skrattade och tadaaaa en clown var född

Fast det började ännu tidigare. Det finns foton. På alla ser det ut som att jag ska 1. äta upp fotografen (efter att jag rufsat hans/hennes hår med mina uppsträckta, kloformade händer) 2. äta upp världen 3. äta upp mig själv  

Nu har rumpan luftats färdigt. Dags att stänga in mig på toan och väsa ut mitt vansinne.

Sen gymma. 

ah livet

Fredagskväll och ofrivilligt ensam. Igen.

Doppar chokladbitar i jordnötssmör och äter

föraktar mig och mina smaklökars begär

kan. inte. hantera. all. denna. tristess


Dags att gå ut på stan och krama nybadade hundar, komma hem med rabies och otyglat vansinne! Lite som slutscenen i jurtjyrkogården, ni vet.

see ya

2 dagar till flytt

Tog en sista promenad till hutongruinerna, som nu blivit en stenåker 

Träffade en grinig mulåsna

Times are a-changing

Bye bye Beijing II

På måndag flyttar vi från Beijing till Hangzhou i södra Kina. Det ska bli skönt att slippa all smog som gör luften så förorenad att man rekommenderas att överhuvudtaget inte gå ut. Det finns nån mätare som lägger upp siffror på hur förorenad luften är på amerikanska ambassadens hemsida, där 300 och uppåt betyder "stanna hemma". I vinter har mätaren legat på runt 600 lite nu och då. För att ge något att jämföra med: I Sverige när vi tycker att luften är smutsig, typ runt Hornsgatan i Stockholm, så är siffran typ 50. 

Hej då färgglada koreaner

Hej då undulaterna

Hej då koreanska Mick Jagger

Hej då fruktförsäljarn på hörnet (Ps. de där jordgubbarna är så söta att de smakar smultron!) 

Hej då galna julhunden! Som av en händelse så sprang vi på honom igen igår, förmodligen för sista gången. It was almost as if he knew.... Det var gulligt i ca 18 sekunder, sen fick den något högst diaboliskt i blicken och gjorde ett plötsligt utfall mot mig. Titta noga - visst ser ni vansinnet brinna i de där svarta, onaturligt klotformade ögonen?

Han kan ju mycket väl ha provocerats av min "stadsvandraroutfit" - så plågsamt genomtänkt att jag får skamsköljningar när jag ser den här bilden

Brevet

Det finns ett brev som jag inte törs skicka (mailet till skivbolaget handlade om att få en adress som ingen annan kollar). Mitt hår blev fett av förskräckelse när jag skrev det. Och så känner jag svårplacerad skuld. Vaknade i morse och tänkte på den där gången när pappa precis skiljt sig för andra gången och vi åkte till Ikea tillsammans och han lät mig välja vilka möbler, planscher och krukväxter jag ville. Allt blev aprikost eller vitt (jag var 13). Jag fick till och med köpa en bild på ett typ 25-årigt par som ligger i en stor, vit säng iklädda ljusblå, slitna jeans och (hon) vit skjorta eller (han) bar överkropp fast pappa med all säkerhet tyckte den var helt förskräcklig. Jag tänker på sådant och undrar vad resten; brevet, biologin, blodet, egentligen spelar för roll

skrattet

mamma: Nej men nu tycker jag att du ska släppa det här.
jag: Jag släpper det om du säger att du är säker på att pappa är pappa!
mamma: Okej. Jag är säker!
jag: På riktigt?
mamma: Eehhhm... njaäa?

paus

mamma: Okej men så här är det.

paus

mamma: Du är adopterad. Från Vitryssland.
Jag: ...
mamma: HAHAHAHAHHAHAHAHAAAAAAAAAAAHAHHAAAAAAAAA ÅHÅHÅHÅHHÅHHAHAHHAHHAAAAAAAAAAAAHHAHAHAAAAHHHAHAAH

Jag: ...
Jag: ...
Jag: Alltså, det är inte roligt?
Mamma: Jo det är det

8 mars

Beteendeinspiration av varierande karaktär: 

                                               

...och så Rosa Parks och suffragetterna och alla kvinnor och män som arbetat eller arbetar för kvinnors rättigheter någonstans någon tid OCH OCH tjejer som vågar skratta så hårt att de spottar och/eller kissar lite samtidigt. Med flera.