måndag 28 mars 2011

och då förstår jag

på vägen hem från nudelhaket ikväll ser jag en söt ung kille, kanske 22 år gammal, som precis kommit hem från jobbet. Han styr en sån där cykel med flak , fram till en trottoarkant. En liten pojke, typ fyra år, springer fram och puttar på cykeln för att hjälpa till med att få upp den på trottoaren. Den unga killen börjar genast låtsas att cykeln är jättetung, han ropar och pustar och gestikulerar till pojken, samtidigt som han skrattar så de vita tänderna blänker i ljuset från gatukökets fotogenlama. "Ta i mer, MER, ojojoj vad cykeln är tung, jag orkar inte själv" osv. Tillslut kommer cykeln äntligen upp på trottoaren och den unga killen ler stort mot den lilla pojken och ropar "Tack så jättemycket för hjälpen!" Den lilla pojken ler tillbaka och tar några glada skutt på trottoaren.

Några meter längre fram möter jag en kvinna och hennes tre hundar, de ser ut så här:




de liksom hoppade/flög fram på trottoaren, tre i rad, iklädda varsin blommig klänning med... volanger

Sen kommer jag till vår lilla närbutik där jag går in och köper två påsar chips. Går hem, ställer hämtnudlarna på diskbänken i köket och äter upp chipsen på ca 2,2 minuter. Får en insikt, sätter mig ner och göttar mig i den ett par minuter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar