om någon missat det vill jag tipsa om #prata om det, ett fenomen som startade efter att (min idol) Johanna Koljonen twittrat om gråzonen mellan vad som är ett sexuellt övergrepp och inte, en gråzon som ofta tycks uppstå som följd av bristande kommunikation. Man vågar typ inte säga "nej men det här känns inte så bra längre, jag vill att vi slutar" eller "jo jag vet att vi hånglade på dansgolvet nyss men jag vill ändå inte ligga med dig, kan vi inte baka scones istället?". Man håller tyst och gör det man tror förväntas av en, kvinnor likväl som män. Man kanske även känner att man själv försatt sig i situationen och att det vore fel att sluta när det redan gått så långt.
Jag skulle så hemskt gärna vilja kunna säga något vettigt här och jag har redan försökt flera gånger att göra det. Men det är ju så svårt.
Och om till och med jag - som älskar att prata, analysera och reflektera om allt och inget, som är öppen när det gäller att prata sex och sånt som många anser vara "privat", som är asförbannad på destruktiva samhällsstrukturer som i förlängningen leder till att män (och en del kvinnor) inte fattar var gränsen går eller helt medvetet korsar den - ja, om även jag tycker att det är jobbigt att prata öppet om det så visar det väl hur jävla mycket #prata om det faktiskt behövs
Genom att #prata om det kan vi lyfta tabut som hänger så tungt över allt vad sexövergrepp eller gråzoner heter. Genom att #prata om det bidrar vi med vår egen historia, som tillsammans med alla andras historier visar att ingen av oss som drabbats är ensam. Att ingen av oss är en separat enhet, frånkopplad andra människors historier och öden. Genom att #prata om det och lyssna på andra så skapas ett mönster, en struktur, som i sin tur är något vi kan bekämpa. Att #prata om det är det första och viktigaste steget, kanske främst för oss själva men även som en del i skapandet av det samhälle vi vill ha och leva i.
För personliga stories och möjligheten att berätta sin egen - (anonymt), gå in på www.prataomdet.se
Kanske är det också svårt att skriva en kommentar till detta inlägg... fy fan för alla övergrepp, känslan det bringar fram i kärnan av mig själv är den mest obehagliga känslan. Ok. Det får vara min kommentar. Smartare än så blev det inte.
SvaraRaderaJag tycker att det blir för mycket snack, om man inte vill är det väl bara att säga nej,om objektet insisterar är det bara att ge en taskspark eller ta fram grisfösaren, det gör jag tjejer.Skall man fylla i nån blankett innan hinner ju muttan torka. Det minsta man kan bjuda en kille på som i alla fall visat sitt intresse,kanske valt just mig av hundratals (offer) är en avsugning som tack. När jag var med Paul fick han en varje morgon och sedan höll han sig lugn så att jag kunde ägna mig åt hunkarna./Anna A
SvaraRaderasara: vi får vara smarta nr vi ses i stället!
SvaraRaderaFru Anka: Lycka till med allt, grisfösare, torra kön eller vad det nu må vara.