Knegarns rike

Så sent som 1978 fanns ingen medelklass i Kina - alla var arbetare. Sen dess har mycket hänt. Omfattande marknadsekonomiska reformer har genomförts, vilket i sin tur lett till att nya klasser kunnat uppstå. Medelklassen är på stark frammarch och har sagts vara på väg att gå om USA och Europa som dragloket i världsekonomin.

Skeptiker (sånna som jag, alltså) har kallat detta scenario för ”ett fantasifoster från penningkåta konsulter" och pekat på undersökningar som visar en helt annan verklighet. En av dessa (Access Asia, 2008) menar att mindre än 10 % av Kinas befolkning kan kallas medelklass idag, samt att utvecklingen från arbetarklassamhälle ---> medelklassamhälle går mycket långsammare än dessa konsulter vill påskina. Slutsatsen var att det kommer dröja många år innan man kan tala om Kina som ett medelklassland. ALLTSÅ: Kina = Mittens och Knegarns rike.

Många av Beijings arbetare syns på gatorna (de som inte syns arbetar på fabrik). De säljer grönsaker, kör saker på fullastade cykelflak, svetsar i nåt stålskelett som ska bli ett nytt höghus, kör taxi eller städar i offentliga byggnader. Man kan inte gå utanför dörren utan att träffa på dem:

På gatuhörnet, precis nedanför vårt hus, sitter sydamen. Jämt. Vardag som helg. En gång var hon borta, vilket givetvis behövde utredas. Hon förklarade att det varit för kallt, 10 minus och stark vind. Endast då får man stanna hemma. Sydamen kommer från en provins i sydöstra Kina.

Sydamen kan nog fixa nästan allt. Hon har spännande mackapärer och lådor med små manicklar av olika slag. Runt mackapärerna (däribland en symaskin) ligger välkända såväl som okända verktyg. För 4 yuan lagade hon dragkedjan på A:s jacka

En av sydamens mackapärer (plus ett par manicklar och en välkänd hammare)

Lite längre bort på gatan står alla frukt- och grönsaksförsäljare, från tidig morgon till sen kväll. Ja ni ser ju på handen att han är ute i kylan en del samt att han inte har tillgång till Kiehls "creme de corps". Som jag har.

Omöjligt att inte köpa kilovis med äcklig torkad sharonfrukt när någon är så charmig!

Till och med A blev helt uppsnärjd i det blå. Jag tror vi köpte ett halvt kilo som nu står och ruttnar på micron.

Grönsaksförsäljarna står strategiskt till, mitt i mellan två stora bostadskvarter där det dessutom ligger en skola. Varje morgon och kväll är denna gata full av föräldrar som hämtar eller lämnar sina barn.

Då passar de på att köpa hem lite greens till middagen också.

Green green greens

"Det existerar ingen ny enorm medelklass och den som finns konsumerar mycket mindre andel av sin inkomst än européer," säger Matthew Crabbe på Access Asia. Crabbe menar att medelklassen växer snabbt men att den inte kommer utgör mer än 15% av befolkningen 2010 (vilket iofs motsvarar mer än dubbla Tysklands befolkning).

På 90-talet infördes tre veckors semester och fria veckoslut. Well, givetvis är det bara den urbana medelklassen som får ledigt. Knegarn har tur om han eller hon får en ledig söndag.

Bredvid sydamen står ett gäng åkare och väntar på jobb. Man ser dem ofta köra genom staden med sina cyklar, fullastade med möbler sopor vattendunkar papp plast och gud vet allt.

Många av Beijings arbetare är migrant workers - det vill säga de kommer från en annan provins men bor och arbetar i Beijing för att det finns jobb här. Inkomsten skickar de hem till sina familjer. Det har beräknats att 230 miljoner kineser lämnat landsbygden för staden de senaste åren, vilket motsvarar två tredjedelar av Usas befolkning. Kina upplever just nu den största massflytten från land till stad i världshistorien.

I Hunan och Jiangxi träffade vi många barn vars föräldrar flyttat till någon stad för att tjäna pengar till familjen. Föräldrarna kom hem max två gånger om året - på månfestivalen och på det kinesiska nyåret. Lärarna vi träffade berättade att barnen till migrant workers ofta får problem i skolan. De får inte tillräckligt med hjälp hemma och är inte lika sociala som sina klasskamrater

Efter den här promenaden gick vi in och poppade popcorn och kollade på film. Har alltid tyckt att det känns märkligt att leva i en så kontrastrik värld, där fattigdom existerar parallellt med "dagens outfit", en ny tv och väskor för 20 000 spänn. Well, här blir det än mer påtagligt.