Beijing serverar BAJS idag

Tagit lunchpromenad i smogens Beijing. Ah Kina, vi har det så trevligt ihop, dagar som dessa! "Dimmiga dar" sjöng några göteborgspojkar nostalgiskt för ca 100 år sedan, här säger man det med vämjelse och ångest. Idag känns varje andetag jag drar som att äta bajs, ögonen blinkar reflexmässigt och varje gatuhörn stinker av ruttnande sopor. Sådana här dagar känns Beijing ungefär lika fräscht att böka runt i som gammelgubbens kallingar

I denna härligt avgasiga gatukorsning utspelas ca 78 nära-döden-upplevelser i timmen

Man kan se att det egentligen finns en blå himmel och sol någonstans där bakom, men som inte når fram eftersom vi bor under en KUPOL AV GIFT

Känns surrealistiskt att något ändå kan växa här. Förutom cancersvulster och ångest, dåra

Gatan utanför vårt hus luktar så spännande ibland! Man vill bara kapsla in doften i små flaskor och skicka hem så ni också kan få ta del av allt det härligt exotiska

Den där sopkorgen sparkade jag omkull med orden "det som inte dödar oss gör oss härligt smutsiga inuti!" Sen rullade jag omkring i avskrädet tills jag kände mig lika smutsig utvärtes som invärtes

Sådana här dagar är man extra tacksam över att söta moppemuschen på lokala restaurangen bemödat sig att dra på sig det som för honom förmodligen bara är en ovanligt trång, avlång mössa med tofs som ser ut som en död musunge. Vid något tillfälle lutade han sig så långt ner över vårt bord att jag kunde se varenda fräken på hans bruna kind. Fräkniga kineser, det är gölligt det.