Nudlar och minusgrader

Det är kallt i Beijing. Inte lika kallt som i norra Sverige eller Mongoliet, men ändå. Tillräckligt kallt för att det ska kännas som ett härligt vardagsvansinne att äta lunch på ett så kallat "hak", som saknar sådant som dörr och uppvärmning

Nudlarna görs för hand genom att man drar och drar och viker och drar lite till. Kanske tvinnar man lite också. Ja ni förstår.

?

Nudlar tycks vara fullkomligt oförenligt med fint bordsskick. Lite som tacos eller baguetter med räksalladsfyllning. Åh! En gång, när jag var typ 16 hade jag en första dejt på fik där jag försökte äta räkfylld baguette, det tog mig 69 minuter och kostade 1,8 liter i kallsvett. Numera bekymras jag inte av sådant eftersom jag i dagsläget är mer gris än människa

Vid lunch är detta hak fullt av snorande, harklande knegare som sörplar femkronorsnudlar

!

Innan vi gick mötte vi ägarn, som avfyrade ett av sina skälmska leenden och frågade "smakar det bra?" Ja Herr Nudel, det gör det.

"Dörr"öppningen

Nudelhakets klientel står utanför och pratar väder, cykeldäck och spännband. Kanske. Kanske pratar om de om något helt annat. Vad vet man egentligen här i världen.