HEJ alla glada konsumenter!

Om man bor i Beijing så förväntas man shoppa. Allt tillverkas här, allt säljs här och därmed kan allt köpas här. För en bitvis osäker kinahora med shopaholic-tendenser skulle detta lätt kunna leda till fullkomlig undergång, men när man samtidigt kan se de negativa effekterna av "störra bättre och mer mer mer" (Beijing är just nu en av världens mest förorenade städer och Kinas kamp för att vara en av världens ledande ekonomier har lett till en sanslös exploatering av landets naturresurser) blir man faktiskt lite avtänd.

Fast bara lite.

I måndags var det stora handla-julklappar-dagen för mig och A. Eller, för mig var det det, A gick mest omkring och flåsade i alldeles för varm jacka och flörtade med alla kinesiska försäljare. De älskar honom så sjukt mycket, varje liten butik han stannar vid förvandlas snabbt till en stor fnissfest med vippande ögonfransar och tvinnade hårslingor. Men jag blir inte avis, vet ju att A föredrar en sträng psychobitch framför alla humorlösa (kineser verkar hittills väldigt dåliga på ironi, sarkasm eller bara... skämt?) snyggingar som skulle dyrka honom förbehållslöst. Eh...?

Hursomhelst.

Vi åkte alltså till silkmarket, det där enorma konsumtionsmeckat där hurtiga svennisar med förkärlek till JL-bälten och synnerligen trista ralph lauren tshirts shoppar canadian goosekopior och sen berättar (med stoneface) för fotbollslaget hemma: "priset startade vid 5000 men jag fick ner det till 450. Sjukt bra".

(PLATS för djuplodande analys med nyckelorden varumärke, kopia, konsumtionssamhälle, JAGET, konstruktion, identitet, ångest, hjälp)

Jag å andra sidan köper mest små ulliga gosedjur som kan sjunga och vifta på öronen! Ska fylla en bassäng med sånna och bara rulla runt i dem tills jag känner mig älskad och hel på insidan. (grattis alla ni som förväntade er en bra julklapp från Kina förresten).

Förutom fnissfester och ingredienser till ett läkande fluffbad så erbjuder silkmarket också intensivträning i prutande, något jag är i stort behov av. Lovar att jag blir skinnad 5000 gånger varje gång jag sätter foten på en marknad, vill ju vara trevlig och omtyckt av alla?! DÅLIG strategi. Idag har jag en bättre: Diskutera, skämta, spela teater, låtsas gå därifrån (BÄST!) och: våga stå emot ett köp om slutsumman inte känns bra. Att fråga om pris på kinesiska är ett annat asbra knep, alla blir så lugna och sansade.

Fast inte alltid. Ibland råkar man fråga om pris på något man inte är säker på att man vill ha (misstag 1), de svarar en hutlös summa och så svarar man med en lägre. (misstag 2) Well, har man påbörjat en prutning så har man också påbörjat ett köp och då är det KÖRT och i nästa sekund står du där och försöker bända loss din arm från en märkligt stark 20kilostjej som skriker NAME YOUR BEST PRICE MADAAAAM om och om igen som om hon vore en kanal för konsumtionsdjävulen himself och det enda som kan rädda är en A som skamlöst flörtar en fri från situationen. God bless those me-love-you-longtime-ögonen!

...men ni som förväntar er julklappar - vill ni ha rosa, dansande kanin eller skrikande, hoppande apa?