Morfar sov i ett eget skjul på gården. Sånt man förtjänar efter ca 60 år som risbonde och som överlevare av ett av världens värsta folkmord. Faktum är att han är den enda personen i denna familj, från sin generation, som överlevde röda khmerernas styre.
På dagtid hörde man inte mycket från morfar. Han skockade någon gång när jag fick vatten skopat över mig av hans barnbarn, växlade några ord med Mai (äldsta mannen i huset näst efter honom själv) om något gårdsrelaterat innan han försvann iväg på sin cykel på mornarna.
På nätterna däremot, vid klockan tre, hörde man väldigt mycket ifrån morfar. Och hans radio. Då spelade han hög, traditionell khmer-musik som han själv sjöng med i med gäll, gäll stämma. Detta, tillsammans med en kör av brusande syrsor, var soundtracket till mina nätter i Kambodja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar