På lördagen åkte vi till Beijings äldsta tempel - Lamatemplet (byggt 1694). Kallas även för "Templet för harmoni och frid". Själv är jag lite av ett tempel mot harmoni och frid, men det berättade jag inte för kineserna. De skulle aldrig förstå. Aldrig.
Kineserna gillar tempel. Där får de bränna massa rökelse och flanera i eftermiddagsljuset tillsammans.
Och så får de vara vackert andliga, med vinden i håret och solen i ryggen
Jag fick vara något annat. Extremt oklart vad, dock.
På söndagen åkte vi till Förbjudna staden, som var bostad åt massa kejsare och kejsarinnor under Ming- och Quingdynastin. På ett av de åtskilliga palatsen innanför murarna stod det att en kejsarinna hängt sig därinne. Då fick jag en sån där skön ilning som man får när något är jättehemskt, men samtidigt liksom dramatiskt och spännande, som på film eller i bra böcker.
Wikipedia: Namnet "Förbjudna staden" kommer sig av att området under kejsartiden var avstängd för vanligt folk; endast kejsarfamiljen och hovet hade tillträde dit. Enligt en populär myt ska Förbjudna staden bestå av 9 999½ rum då ett palats med 10 000 rum hade varit så storslaget att det endast kunde existera i Himlen.
Jag: Men asså fattar du hur gammalt allting är här? Flera hundra hundra år! Kolla, om jag tar på den här grejen så tar jag förmodligen på något som en knegare tog på för en halv evighet sen! Det är ju som att vi tar på varandra och liksom connectar just nu, jag och han, eller hur?!
A: Nej.
Jag: ...Men om jag kramar den här dörren då, då är det ju som att jag kramar gamla kejsare, knegare, hovdamer, konkubiner och gud vet allt! Eller HUR?!
A: Okej.
Efter våra fantastiska besök i gamla byggnader passade vi på att spatsera runt lite i närliggande hutonger. Här förföljs A av ett par enorma, svävande rosa långkallingar! :0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar