Jag hoppades att ett intensivt stirrande på de här färgerna skulle hjälpa. Det gjorde det inte.
Men ja. Jag visste redan innan jag åkte att det skulle kännas såhär ibland. Isolerat, ensamt, felplacerat. Men det hjälper ju inte. Just nu känns allt bara så fel.
Därför är det en ypperlig timing att jag tidigt i morgon bitti åker iväg på ytterligare en jobbresa, först till Jiangxi och sedan Hunan. Alla vet väl att inget lyfter ett mörkt sinne som kommunistiskt rakryggade barnkörer som hyllar ens ankomst.
Tillbaka lördagen den 27 november
En vecka känns ibland som en evighet. Ta hand om dig där i förfärligheten. Se de små detaljerna, små detaljer som kan ge ögonblickslycka. Kanske tanken på en liten P som sjunger "lilla bocken bjuse, trippa öve trolles bro, nu ta ja dig sa trolle, ne nej ne ta inte mig ta den stora bocken fet och tjocken (nu med basröst) stora bocken bjuse stampa öve trolles bro, nu ta ja dig sa trolle, ne nej ne ta inte mig, ja stånga dig i vattenpöl!" kan hjälpa just nu i sekunden. Många styrkekramar.
SvaraRadera