Världen är mitt ostron

Så! Nu har jag och min livskris, min kroniska sjukdom och det som finns kvar av mitt svett (vart kommer allt ifrån?! KÖRTLAR sägs det... alltså man hade lika gärna kunnat säga ÄNDTARMEN, låter ungefär lika sexigt) tagit oss hela vägen till Bangkok. Vi åkte buss, vilket gick finfint förutom vid gränsen där allt verkade behöva ta 1000 år minst. "Blöt deo" har länge stått högt upp på min hatlista men jag tror att denna punkt nu sprungits om av bubblaren "köa i gassande sol med tung packning i x antal timmar med massa rökande backpackers". En annan sak som tog tid var en lång man (tänk basketspelare i usa) som vägrade gå på bussen, där det fanns ETT säte kvar, eftersom han betalat för TVÅ. Säten. Och han måste ha båda. Den ytterst solidariska lösningen blev att en liten tjej fick krypa ihop bland väskorna och han tog både hennes plats och en egen. Förhäxade hans vatten så det började forsa kroppsvätskor ur hans porer varje gång han ställde sig i solen.

Nånstans strax utanför stan bröt chauffören ihop på alla förfrågningar om vart folk ville bli avsläppte, vilket resulterade i att han skällde ut mig (som inte sagt ett ord) med mycket gäll, hetsig stämma när jag klev av. "Det är nyår nu! NYÅR! skrek han med desperat stämma, som om det vore det sorgligaste i världen.

Ligger nu på ett hotellrum mitt i schmeten som jag inte behöver betala för eftersom killen, en arbetskollega, som bor här permanent är bortrest. I hans toaskåp hittade jag nyss en flaska med etiketten: look sexy naked! Kvällen samt självkänslan är alltså räddad. Men först: billiga smaskiga svettnudlar på gatan. Herregud vad jag älskar, alltså verkligen ÄLSKAR Bangkok.