Kambodja - ett försök

Dagen efter regnovädret cashade jag ut en bunt dollar från western union och försvann ut i ödemarken. Reste på en platt väg genom ett torrt landskap där det hårt luggade gräset såg ut att hänga kvar av ren viljestyrka. Fascinerades av att en personbil i Kambodja kan rymma nio personer, när de i Sverige rymmer max fem. Ett litet barn som satt fastklämt mot min högra sida somnade och dreglade på min arm. Känslorna för Kambodja blev allt varmare. 

Passerade marknadsplatser, såg färgglada khmer-schalar, höns och stora korgar fyllda med mango. Körde om motorcyklar med 3-4 passagerare (pappa mamma barn), små hästar som drog stora vagnar, skolungdomar som cyklade på den dammiga vägen i sina rena uniformer. Alla tutade och plingade på alla.

Stannade mitt i ingenstans, blev hänvisad till en smal grusväg. Promenerade i ca 3000 plusgrader till ljudet av brusande syrsor. Svettades. Såg axlarna färgas röda. Hittade ett blått trähus på pålar. 

Välkommen. 

Spenderade stor del av dagarna under huset, på något som liknade ett stort träbord. Smutsiga barn dök upp från alla håll, oklart varifrån. Skrattande grannar, släktingar och vänner till familjen flockades och bjöd på egentillverkad sprit, målade mina naglar, poserade fnissande för fotografering. 

Mai, min och haggans vän från stranden i Thailand, lagade festmåltider över öppen eld i ett litet skjul på gården. Åren som kock på olika turistorter i Thailand gav att jag fick äta grillad fisk i folie och kryddiga thaisallader, blandat med kambodjansk mat som sötsura fisksoppor och wokade grönsaker med spännande såser. 

När solnedgången kom var det dags att duscha. En efter en svepte de sig i färgglada saronger och ställde sig vid den stora tunnan på gården, för att sedan ösa vatten över sin varma hud. När det blev min tur tog dottern i familjen mig in i huset där hon drog av mig min svettblöta klänning och sedan knöt ett färgglatt tyg runt min kropp. Gick nerför trapporna och fram till tunnan med 20 skrattande kambodjaner på bästa åskådarplats. 

När kvällen kom blev det kolsvart. Någon hämtade en stor stråmatta och lade den på en gräsplätt under den ändlösa stjärnhimlen. Vi ställde min bärbara dator i ett hörn av mattan och visade Avatar. Ca 400 tunna små barn med vilt uppspärrade ögon klämde ihop sig framför skärmen. En av dem, en liten pojke, andades inte på två timmar. När batteriet plötsligt dog var han nära att börja gråta. Vi lovade att se klart filmen nästa dag. 

Barnen gick hem och fram kom kylväskan med öl och hemmagjord kambodjansk whiskey. Låg på rygg och tittade på stjärnor tillsammans med systrar, brorsöner och morbror. Försökte säga något vettigt men började skratta istället. 

När vi kom tillbaka till huset hade mamma, morfar och småsyskon redan somnat på sina halmmattor på golvet. Vid min sovplats stod en brinnande fotogenlampa. På mattan låg ett lila sidennattlinne med spets och en liten rosa bomullsrock prydligt ihopvikta. 

Välkommen