Phnom Penh II

Jag blundade i Thailand, och när jag öppnade ögonen igen så satt jag på ett hotellrum i Kambodja. Utanför fönstret regnade det kraftigt, så kraftigt att man inte kunde tala om ett "fallande regn" så mycket som ett "hamrande knytnävs-regn". Ett blixtoväder hördes dra sig närmare, för varje skräll skallrade fönsterrutorna allt våldsammare. Jag hörde människor skrika av skräckblandad förtjusning, ben som plumsade genom det stigande vattnet. Alla bilar slutade köra, tuktuksen slutade tuta, motorcyklarnas bromsar slutade gnissla. 

Istället hördes blixtarna, blixtarna som kom närmare för varje sekund. Tillslut tycktes de slå ned precis utanför fönstret. Det lät som att jorden skulle gå under. 

...tills dess att någon satte på "no woman no cry" på hög volym på någon av stadens alla barer. Just nu hör jag människoröster, många, som sjunger med. Lägerstämning i nattmörkret, mitt i en av världens huvudstäder.

Allt detta hade jag säkert funnit någon slags njutning i, om jag inte nyss upptäckt att jag tappat bort mitt visakort. I fickan: 20 dollar. Gråta eller duscha gråta eller duscha? 

BÅDEOCH såklart! Uuuuunderbar kombo som jag rekommenderar till alla som inte försökt - inget är så befriande som att störtgrina NAKEN, ENSAM och UTBLOTTAD i ett främmande, avlägset land som för tillfället genom lider nån slags naturkatastrof!

YES där drog gatans alla billarm igång också