under belägring

Galnaste dagen på året i Thailand och givetvis glömde jag kameran på rummet.

Bilder i ord:

Bild 1: Går på den smala gatan som leder från hotellet ut på stora gatan. Plötsligt spärras vägen av av ett gäng tonårskillar med blött hår, laddade vattengevär och talk i ansiktet. De skrattar. De går mot mig. Jag skakar på huvudet. Jag nyper nervöst i min vita, nytvättade skjorta. Jag försöker skapa en slags bedjande "bambi-blick" fast jag vet att jag inte kan (är för mycket gris). Tillslut stannar de, sänker gevären och ropar. Jag står kvar. De ropar igen. Jag står kvar. Tillslut lämnar en av pojkarna gruppen och går fram mot mig. Han ser ut att var typ 15. Han går långsamt. Han ler mjukt och sträcker fram händerna till mitt ansikte. Lägger dem försiktigt på mina kinder. Står stilla, ser forskande på mig, ler igen och backar tillbaka. Hans kompisar skrattar. Jag går vidare, ser en spegelbild, ser mitt ansikte vitt av talk.

Bild 2: På gatan står svettiga, medelålders samt småmulliga damer och säljer grillspätt. I ansiktet: utsmetad talk. I ena handen: ett vattengevär.

Bild 3: Stora gatan är märkligt stilla. Taxibilarna kör tomma. Överallt är trottoarerna fläckade av talk blandat med vatten. Stämningen känns tryckt. Folk lurar bakom hörn och tuktuks. Det känns som att något ska explodera, men förmodligen kommer det ske någon annanstans än just här. Det känns sorgligt att missa det.

Bild 4: Inne i hissen, på väg till ett matställe högst uppe i ett köpcentra: Två små flickor, typ fem och åtta år gamla, håller varsitt enormt vattengevär. Deras ansikten är allvarliga. De väntar på att hissen ska stanna, de höjer gevären mot dörren....

Bild 5: Grabbgäng från olika länder med halvt torkad talk i ansiktet, i håret och på kläderna går i buffliga grupper på gatorna. En av dem vänder sig plötsligt till mig och frågar om jag vill med till sizzlers å käka kött? Efter kriget svarar jag, efter kriget.

Bild 6: På väg tillbaka till hotellet: Den smala promenadvägen är alldeles blöt. Det luktar varm asfalt. En liten pojke ser mig komma, han greppar tag i sitt vattengevär och springer mot mig. Jamen vafan tänker jag och kapitulerar. Klart man ska bli beskjuten idag, något annat vore bara djupt sorgligt. Synd bara att jag inte kan skjuta tillbaka. När killen är en meter ifrån öppnar jag snabbt min vattenflaska och tömmer den, med aggressiva rörelser, i hans ansikte. Sen ger jag ifrån mig ett högt TJUT och springer springer springer. Springer skrikande från det lilla barnet.