A är på nåt slags socialt evenemang, sprit och burdusa engelsmän ja ni vet hur det kan vara. Jag vet att jag borde sminka mig och gå dit, men känner bara... NEJ smutsiga apor, NEJ!
Ungefär så. Samtidigt är min saknad efter just mänsklig interaktion ganska stor för tillfället, men rädslan för att något ska gå fel (att jag ska råka förolämpa/hota/ligga med/anklaga/döda någon) är än så länge större.
Ligger istället här och fantiserar om min nya fixa idé, min våta dröm, min obsession: månsträsk
Här skulle det även finnas foton på ett gammalt hus, flagat rött med vita knutar. En timrad kallkällare. Ett kök med vedspis, rum som kallas för "kammare" och "sal". Men de har försvunnit från mäklarens hemsida. Sjung vackert på skorrande strängar, sjung vackert om månsträsk ändå!
Bonusmaterial (ur "Månsträsks historia", som går att läsa i sin helhet här): Månsträsk kom till någon gång på 1700-talet och har bland annat varit hem åt Eva Stina Österlund. Såhär skriver man om henne: Eva Stina lär ha varit dotter till en vallonsmed (i vart fall var han smed). Som personlighet är denna Månsträsk-Eva byns kändis efter Kullern (en man som fick sitt smeknamn efter att ha kallat sitt dryckesdon, träkåsan, för en "Kuller".) . Någon har beskrivit Eva-Stina som "en mycket svår människa". I andra sammanhang framstår hon som en "robust, framåt och mycket stilig kvinna". Kullern däremot var känd för sina många nybyggen och sin kamp mot borgligheten i Piteå då han fann de ekonomiska kraven på nybyggare omänskliga. Den samtida prästen Petrus Laestadius var i stort sett inne i samma argumentering som Kullern."
Ja det var på 1800-talet det. Människor var svåra och framåt på samma gång. Någon som identifierar sig (INTE JAG)? Idag är Månsträsk befolkat av ett fåtal äldre personer och framtiden är oviss. Så sorgligt! Tänk alla gamla fina byskolor, smedjor, sågverk, vitmålade missionshus och röda gårdar som bara vittrar ner i marken och försvinner. Människor som Eva Stina och Kullern, som sinade bort i en gammal kökssoffa eller på nån vårdinstitution innan jag ens var född.
Fråga: Varför sitter jag i Kina och förkovrar mig i detta? Vad är det för fel på mig? Vad? Vätskebrist, skulle mitt ex säga. Allt var alltid vätskebristens fel. "Här, ta ett glas vatten" "Men jag är inte törstig jag har ÅNGEST!!!"
Den sista meningen tar jag med mig.
SvaraRaderaJa, magontet över att vistas med människor jag inte tycker om/ orkar med vs ångesten att missa en chans att interagera. En ständig kamp det där.
/Stefan
...att skrika ut lite närsomhelst
SvaraRadera