En bra dag

Igår åkte jag flodbåt genom stan

köpte biljett av tjej som, vid på- och avstigning skrek: HURRY HURRY HURRY! , vilket kändes så skönt befriande på något vis? Inget "gå försiktigt i trapporna", "akta kanten när ni stiger av" osv, bara... KÖR förihelvette KÖR!" 

landade i ett hav av fuktiga rosor

plågsamt väldoftande jasmin 

och rullade runt i en hög gula blomster

sen begav jag mig till little india, där färgerna och kitchen bor 

där man kan drömma sig bort, lämna sig själv, lämna allt

i chinatown fick en tant världens bästa sms 

Jag köpte saker som klistermärken med ganesha som motiv och klänningar med batik. När jag skulle ta båten hem igen var jag sådär virrig igen; såg mig upprepade gånger över axeln, blinkade nyvaket med ögonen, snubblade, pratade i gåtor osv. Allt det där som gör att lite äldre mäns hjärtan börjar skava och de drabbas av en närmast oemotståndlig lust att ta hand om en? Vilket får känslorna att pendla mellan skam - lättnad - skam. Skam för att jag återigen bidragit till infantiliserandet av kvinnan, lättnad för att jag slapp anstränga mig mer den dagen. Ibland känns det som en sådan lockande grej: Att aldrig behöva anstränga sig igen. 

och så middagen som satte punkt på tre dagars hetsätande. Har tuggat varje vaken sekund sen jag landade, uthungrad eller nåt (en ensam natt i Kina satt jag googlade på bilder av "banana cream pie" i ca 18 minuter, vilket kändes som att ge efter för någon djup, smutsig drift *rensa historik*) men efter den här angoori koftan var jag så mätt att jag kräktes två gånger i munnen. Första gången när skytrainet hem rullade igång från perrongen, andra gången när jag satte mig på sängen på hotellrummet. 10 minuter efter det åt jag 2 (två) bitar cheesecake och kollade på the notebook, till vilken jag storgrät tre gånger. 

All in all - en bra dag.