ska int klaga

Väcks av snabba små fötter och ivriga klätterhänder upp i sängen och sen hörs exalterade berättelser om spindelmannen och bajs och mamma och blommorna och hundarna och och och och och JESHKA NU SKA VI GÅ OCH RITA EN VAL

Om ett par dagar åker jag till min barndomsby, den som är så liten att den knappt finns. Där dimman, under vita sommarnätter, kryper upp från sjön och sveper sig över alla hus, kor och blommande legdor. Alla avlägsna fågelrop i skogen, alla dovt klingande koskällor, all vit luft som bäddar in och söver. Eller väcker. Väcker barfotafötter som springer ut på det fuktiga gräset,  en mun som andas in den ljusa natten, ett par händer som plockar släta stenar, lägger dem i en ring, en röst som åkallar satan... Ja allt det där man kan gör i trolska norrland, ni vet.