Peking har blivit kallt

Det är grått ute idag. Och kallt. Himlen har sänkt sig ner till marken och allt; bilar, hus, träd, barn och bortsprungna horor, har försvunnit i en grå smog. Eller dimma. Här vet man aldrig vad som är vad. Om inte ens himlen är sann längre, vad kan man då lita på?

I lägenheten är det svinkallt. Och fuktigt. Problem för den som var tvungen att gå upp snortidigt i morse, milt irriterande för mig som låg kvar. Tills dess att jag också lämnade sängens två tjocka täcken, då fick jag nästan panik (DÖM INTE mitt liv brukade inkludera platt-tv, H&M och reglerbara element!)

SÅ hur överlever man detta? Jag tror att outfitten, som så ofta annars, är A och O. Har nyss svept mig (alltså lagt varma textiler runt axlarna och midjan, inte förberett mig för graven) i stickade tröjor, tofflor och två filtar. "Kurar", "patetisk" och "aids-sjuk bög" är ord som återkommer när jag försöker se mig själv utifrån.

Eller såhär: tänk på valfri Charles Dickenshistoria, där en gammal gnällig gubbe hasar omkring med tre loppiga tygsjok a la teaterridåer hängda över axlarna, knotiga långa ben och en osexig snuvhosta som varvas med väsande, hatiska mummel mot omvärlden - där har ni mig idag.

Utanför hör jag liv. Barn som leker. HUR VÅGAR DE (väs väs)

Ps. Om typ en månad sätter de på centralvärmen - kul för de SOM FORTFARANDE LEVER DÅ