måndag 21 februari 2011

På gymmet hör ingen mig skrika


Duschrummets sakrala ljus. Här kan man sitta i stillhet och känna det svala, släta kaklet under sina varma handflator. Lyssna till det sporadiska droppandet från ett silverblankt duschmunstycke. Långsamt lyfta in sin hand i det mjukt flödande ljuset och se hudens tunnhet, de blå ådrornas bräcklighet. Eller bara... fisa lite i sin heliga ensamhet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar