Gränser

jag har tänkt på saker senaste dagarna, att jag måste börja sätta gränser för mig själv till exempel. Ja herregud, gränser behövs. Gränser, vett och förstånd. Men sen är det som att dessa ord får hjärnan att hänga sig själv och allt inom mig revolterar och jag måste hoppa jämfota och skrika och kröka fingrarna till klor och jaga mig själv genom huset. Sen åkallar jag lugnet och sätter mig, lätt svettig, vid köksbordet och läser morgontidningen. Blir lite klädsamt upprörd över nåt som har med Egypten att göra, känner mig vuxen och förståndig.

Samt inkapslad

Sen tänker jag att jag nog måste vara ovettig och gränslös i Bangkok. Och jobba som engelskalärare i Kambodja. För det här, vad det än är som pågår i Sverige med klimat, dagstidningsdebatter, busstidtabeller, Tobias Billström, försäkringskassan, stockholmsmode, sushi, systembolaget, SJ och "halv åtta hos mig", det bara orkar jag inte