Jag bor långt borta. Ibland längtar jag hem. Eller, rättare sagt: Jag längtar inte hem, jag längtar efter folk. Vilket egentligen kanske är exakt samma sak. Som nu. Jag har börjat ta spännande mediciner och mår lite som en gravid, magsjuk sugga. Vill bara rulla runt runt och spy ner hela världen men det får jag inte. Jag måste stå upprätt, lukta gott och vara trevlig. För så är det. Så är det att vara människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar