Måsten

Har bokat klipptid på fredag och det är så spännande att jag knappt står UT!

Men det måste jag ju, för så är livet.

Man måste stå ut.

My heart is a longing

- saknar du sverige nånting då?

- njaaää.....

Det kändes lite kallt. Mot Sverige. Jag har ju bott där i närmare 30 år, någonting måste väl vara tillräckligt bra för att det ska spritta till av vemodig längtan ibland? Och VAD skulle Sverige säga om h*n visste!? Skulle det bli sårade känslor, skulle skogarna självantända, bergen sjunka ihop som stuckna ballonger, sjöarna torka ut och lämna fiskarna sprattlande på rygg? Skulle Kungen, lite förvirrat sådär, krypa ihop i ett hörn och gråta? Skulle mina kvarlämnade kläder och böcker, under ett ilsket inferno av vindar, blixtar och magisk rök, förvandlas till högar av vassa tallbarr?

Av närmast skuldmedvetna orsaker satte jag mig ner och skrev en lista. Den blev såhär: 

* Vita sommarnätter med dimma över sjön

* Ljumma kvällar på gnekande brygga, doften av sötvatten och ljudet av vinden som drar genom vassen

* Lägdor med midsommarblomster och smörblommor

* Gräddfil + gräslök + hembakt tunnbröd + nypärer + smör + västerbottenost + surströmming

* Farmors svartvinbärssaft och kanelbullar på stranden, barn med sval, nybadad hud och sandiga fötter

* Grå himmel over grå skogssjö, höga vajande gubbtallar och gamla granars släpande långkjolar.

* Kärva kalhyggen med stubbar, stenblock och lingonris

* Koltrastar och svalor, vänner och familj

* Trocadero, piggelin och förnedringsporr

Såååååå det där stora, gamla huset som ligger vid en sjö i norrland, när ska jag köpa det då? I morrn? 

(eftersom jag sitter i en studentkorridor, främst befolkad av koreaner och japaner, i en byggnad som är omgiven av hundragradig asfalt på andra sidan jordklotet har jag inte kunnat ta den bild. Istället har jag snott den från en tjej som kallar sig "lilla fröken" och som bloggar på DEN HÄR adressen.) 

(Får man ens göra så?)

Heaven!

Ni vet när man går in på ett kinesiskt massageställe och ber att få nacken masserad, och så dyker det upp en sadist med söndagsskolelärar-leende som ägnar en timme (EN TIMME) åt att våldta varenda muskel mellan skulderbladet och nackfästet?
Återkommande tanke: ...
Känsla i 3 dygn efteråt: död

Jag (går med huvudet böjt till höger): Men jag förstår inte... du har ju fått massage där förut, hur kunde du tycka att det var ett seriöst massageställe?
A: Äh men de har ju sånna där plancher på väggarna, med kroppens anatomi på...?
Jag: *dör*

Det var ändå ingenting mot den matförgiftning jag upplevde dygnet därpå! Visste ni att man kan bajsa vatten? Det kan man! Flera, flera liter, flera flera gånger om! :D

OCH! Nu läste A att en tankbil vält och släppt ut nåt gift som heter fenol i floden som förser Hangzhou (ja, det är staden jag bor i) med dricksvatten.

Bonus: samtidigt som jag skriver detta spelas låten "heaven, I´m in heaven" på cafét som vi sitter i. Oj! och nu kikade Gud in genom cafédörr'n och ropade: JESSICA! HÄR ÄR DITT LIIIIIV!!!

Nämen i morrn då, testa kinesisk bungy jump kanske?

Delicates

Så har det tvättats igen, allt för att upprätthålla en förljugen bild av mig själv som en väldoftande och ren person när jag egentligen är en sån som svettas utan att duscha och äter chips med ostsmak i sängen tills allting, inklusive A:s hår, luktar otvättad vagina. 

Jag säger att DET tvättats eftersom det inte är jag själv som står för själva verbet "tvätta". Det gör en barsk kinestant i källar'n, som sitter där på en pall bland dammtussar, spottfläckar och ca 200 studenters tvättpåsar framför en rad av darrande, brölande tvättmaskiner ca 15 timmar om dygnet. Livet lotteri osv. 

Det låter kanske bekvämt, för mig alltså, att slippa stå för tvagningen själv, men nej.  Det rådande arrangemanget har lett till att jag inte vågar lämna in ca 30 % av mina grejer. De där grova arbetarhänderna! Vad förstår de om ömtåliga spetsunderkläder!?

Så trevligt!

sitter och funderar på vad jag ska blogga om när A plötsligt utbrister (med en liten kaffekopp i högerhanden och söndagsfromt leende på läpparna): åh, jag tycker Bodil Malmstens blogg är så trevlig! Sedan börjar han högläsa från det här

Trevligt var ordet!

Den tid som flytt

Jag har sagt, och skulle kunna säga, väldigt många negativa saker om Kina. Det är en diktatur tillexempel. Männen är skitfula. Arkitekturen likaså. Alla har samma gälla mobilsignal. Alla mjölkprodukter är groteskt sötade. Man skriker istället för att prata. Man spottar. Man rör sig i grupp.

Men det finns bra saker också. Billiga anteckningsblock, billiga nudelsoppor, billig taxi (någon som ser ett mönster?). Och så finns det skelande ungar som äter fiskbollar på pinne.

Vilken fick mig att tänka på följande:

När jag var liten hade jag ett par enorma (tänk Dame Edna) rosa plastglasögon med ca 2 cm tjockt glas. Med förstoringseffekt. Man blev yr bara av att titta på mig. Man blev ännu yrare av att prova dem själv. Själv var jag mest bara yr (av livets tvära kast, givetvis!). Om man av någon anledning, tristess eller långt gången depression exempelvis, skulle få för sig att skriva ett kapitel om varje tillfälle då någon (tänk socialt handikappad man) slitit av mig glasögonen, satt på sig dem och sekunden därpå brölat "OJOJOJ BILLIG FYLLAAHAHAHA" så skulle man vara tvungen att lägga ner ett författararbete i klass med Marcel Prousts när han skrev "På spaning efter den tid som flytt". Detta är absolut inte en överdrift. Ett kapitel skulle kunna börja såhär: Måndag. Det regnar. J sitter ensam vid sitt skåp och tänker på döden, svart kajal och franska verb. Plötsligt hör hon steg, någon närmar sig. Det gör henne vagt illamående men också nyfiken. Det visar sig vara Nils, den högljudda unghannen som ännu inte lärt sig att kontrollera sin nyutsprungna tonårssvett eller att fungera i några andra sammanhang än de idrottsliga.

Osv. Ja ni förstår ju vart det är på väg.

Men hursomhelst - kinesen, visst är han gullig? Kanske den gulligaste ever!

Klyftan växer

Ni kanske minns att jag nämnde något om Kinas censur av tidsresor.  Igårnatt var tidpunkten då jag, hög på kinesiska örter och olika typer av legaliserade droger (s.k "mediciner") äntligen grävde vidare i detta. Detta är vad jag fann: 

China's State Administration for Radio, Film & Television has issued new guidelines as to how TV shows should treat the issue of time travel, saying that shows that involve rocketing through time and space lack meaning and promote an unhealthy belief system.

The Times reports that a press release in Chinese says that these shows "casually make up myths, have monstrous and weird plots, use absurd tactics, and even promote feudalism, superstition, fatalism and reincarnation."

TV dramas with plot twists involving time travel have apparently been on the rise in China. One such show, "Palace," involves woman traveling back in time to the Qing Dynasty and falling in love with several princes.

Such shows are deemed by the Chinese media administration as insulting because they are "treating the serious history in a frivolous way, which should by no means be encouraged anymore," according to a Time magazine article.

Tack vare detta kan man nog lugnt påstå att den kulturella klyftan mellan Kina och väst fördjupats med ytterligare 469237 meter. För hur ska samförstånd och verkliga möten, som i personalrummets myshörna, kunna ske mellan två människor, där den ena sett Marty Mcfly resa i tiden med hjälp av en DeLorian, bli raggad på av sin egen mamma, använda sig av hoovrande skateboards etc men den andra har det inte? Detta är frågor jag hoppas att censurbyrån dryftade igenom noggrant innan beslutet togs. 

Och med detta sagt kan vi nu fokusera på dagens stora nyhet: huden på mina kinder har börjat se påsig ut. 

...

och det var allt jag hade att säga om det

monstruösa representanter för ett ohälsosamt trossystem