orden

I mina tonåriga, skönt överdramatiska dagböcker finns det vissa meningar som återkommer hela tiden. En av dem är: GE MIG EN SANNING SOM HÅLLER. Ibland med snabba, lutande bokstäver, ibland med hårt inpräntade, mörkblå krumelurer som gjort papperet i boken alldeles buckligt. Jag skriver inte dagbok längre så orden tar aldrig form på papper eller skärmar. Men inom mig. Inom mig brusar orden, tusentals, miljontals, runt runt och framåt som en norrländsk vårfors. Jag tänker mig ibland att jag står på en sten mitt i forsen och försöker fånga ett, hålla fast det, göra mening av det

Det låter kanske jobbigt på något vis, men det är det inte. Inte egentligen.

You're on my turf now, Lao Wai

Överallt dit jag kommer i arbetet med min stora kamera och spännande vita hud brukar det uppstå stor uppståndelse. Barn som vill klämma, prata, posa, gömma sig och hoppa fram, se bilder av sig själva i displayen och hålla hand. Undantaget är barnen som bor i de allra fattigaste byarna, som inte har vatten att tvätta sig med och som är vana vid att somna hungriga. Då imponerar inte en bortkommen lao wai med ett fånigt "å så exotiskt"-leende på läpparna så mycket. Eller alls. Känner mig alltid löjlig på dessa platser, och sen ännu mer löjlig för att jag ens orkar reflektera över hur JAG känner mig. Jävla jag

Bye bye Bangkok, Hi Hello Hangzhou

För en halv evighet sedan lämnade jag Bangkok och hamnade i Kina igen. Ni vet, landet utan roligt internet OCH (sen ett par veckor tillbaka) skildringar av tidsresande på tv och i filmer. Back to the future, Donnie Darko mf.l. är numera lika svartlistade som typ... HEROIN. Vet inte varför. Än. Men i natt, när jag sitter ensam och väljer mellan att skapa en liten kramvänlig pudel att hålla fast vid av uttjänta handdukar, lim, vansinne och dun ELLER virka 32 rosa blommor till min duschmössa, då kommer jag kanske greppa datorn istället och göra vissa efterforskningar.

Men ja, Hangzhou igen. Fast innan jag landade i A:s studentrum drog jag igenom Yunnanprovinsen längst i söder. Jobb osv. Träffade sjukt fattiga barn, hälsade på i deras hus, åt solrosfrön ur framsträckta rynkiga tanthänder, gick i koskit, kissade i grävda gropar, skakade smutsiga händer, bilade på snirkliga bergsvägar, stakade mig fram på bambuflottar (!), tog 1000 foton och åkte vidare.

Nu ägnar jag dagarna åt att svettas (igen!), jobba med tråkiga saker på café med wifi och vara trevlig. Och burdus. Och.... sååååååååå jävla trött. Vet inte om jag är sjukare än vanligt eller utbränd eller bara... död. Djupare analyser av detta samt foton kommer senare GUD så spännande!

fortfarande bakis, klämmer seinfeld

George: I don't want hope. It's killing me. My dream is to become hopeless. When you're hopeless you don't care. And when you don't care that indifference makes you attractive.
Jerry: So hopelessness is the key?
George: It's my only hope

My dream is to become hopeless 

Okej jag har varit på helgmarknaden också. IGEN. Köpte blingiga cowboyboots för typ ingenting och åt en "frozen banana", ni vet sådana där som George Michael säljer i Arrested Development och alltså inser ni hur OBSCENT det ser ut? Det är en DILDO. Med böjen på toppen och allt. En chokladdoppad dildo som man går och suger (SUGER) på. Mötte ett barn som åt en likadan, var tvungen att titta bort

Men Thailand då: Ja det är fortfarande varmt, jag äter mycket curry och känner mig ganska nöjd med det mesta efter ett par veckor av ångest (livet? LIVET!). Idag vågade jag mig tillochmed på tanken "nääääääämen man kanske borde fixa ett cv nångång?" men då svarade hjärnan snabbt med att ta stryptag på sigsjälv och visa bilder av vita, fluffiga pudlar som hoppar genom färgglada ringar på cirkus. Stirrade tomt ut i luften ca 19 minuter efter det

kambodja - sverige, 209-0

Gårdagsnatten var vansinnig på många olika vis. Jag kan ge ramen så får ni fylla i resten själva: I Bangkok arrangeras varje månad en så kallad "bar crawl" i ett sånt där hett klubb-distrikt. Man dyker upp på bar nummer ett innan klockan 22, får ett armband och sen går man runt mellan olika barer/klubbar och dricker typ gratis (en drink ca 25 spänn), samt på riktigt gratis. Har minne av en bartender som kommer fram med en full vodkaflaska å ba: GAPA. Sen häller han.

Jaja. Lyckligtvis har jag 30 års erfarenhet av att vara gris så mig rådde de då inte på

Hade däremot en tragikomisk stund med en svensk typ 24årig tjej. Det gick till så här:

Hon: hur gammal är du?
Jag: Tretttio!
Hon: Va?
Jag: TRETTIO! JAG ÄR TRE-TTI-O
Hon: ...
Hon: Ehm... du ser ut att vara typ... 24?
Jag: Haha jaså? Men det är jag inte, jag är TRETTIO!
Hon: ...
Hon: ...
Hon: (Får något medlidsamt i blicken!!?) Alltså, ålder spelar ingen roll! På riktigt, jag tycker inte det, det spelar ingen roll alls!
Jag: (skrattar) Jag förstår inte, varför berättar du det för mig?
Hon: *försvinner*

Känslan av att aldrig vilja komma hem till Sverige igen växte med ytterligare 389 meter

Något att jämföra med:

Kambodjansk tjej: How old are you?
Jag: Thirty!
K: Haha really? You look like 24!
Jag: Well, I'm not!
K: Ok! You want another beer?

Om detta har något med kultur att göra eller om det bara handlar om olika softhetsgrader hos olika människor orkar jag inte analysera här. Men Kambodja leder ligan oavsett, på så många olika sätt

Sen kom vi till klubben där man dansade på ett stort podium och herregud. Det var som en scen ur Buffy, när det kommer en läskig musikaldemon till Sunnydale och förhäxar folk så att de dansar och sjunger så länge och intensivt att de slutligen självantänder  (sålde nyss min själ till djävulen för att få denna magiska kraft) Mulliga thaibrudar, snuskiga hångelpar, glada Jason Mraz look-a-likes, ingen kom undan mig. Ingen ville komma undan mig.

Tänker INTE analysera om något i föregående mening är en efterkonstruktion. Tänker äta glass och se Anthony Hopkins bli besatt av djävulen istället

Brevet II

Det är nu 14 dagar sedan jag mailade Björn. Har inte fått svar. Kommer nog aldrig få svar. Hur kan det vara så?

kråkan

Gick och satte mig i en massagestol, ropade NACKEN TACK och blundade. En kvinna med stabila överarmar nöp tag som om jag vore en kattunge på glid och sen åkte vi. Hörde en man snarka några stolar bort, tänkte "jag kommer aldrig kunna somna med de här nyporna i skinnet". Motbevisades några minuter senare men vaknade strax därefter av att min hjärna plötsligt skrek, väldigt högt: JAG MÅSTE HEM OCH MATA MIN KRÅKA!

jag måste hem och mata min kråka 

Hann även se en snabb bild av djuret i fråga innan jag vaknat till helt: 

GISSA VEMS HAND!!!!