Mörkret

Nu åker jag till stans största mesta bästa teknikcentrum i hopp om (vilket i sig är en tydlig indikator på att allt kommer gå åt helvete) att köpa en sån här:

Var där för ett par dagar sen och rekade tillsammans med A, höll på att bli tokig på att alla försäljare slängde sig över honom hela tiden å ba (desperat): SIR! IPHONE? NIKON? MAC? SIR SIR SIR! …medan jag var osynlig. Inte ens efter att A sagt: ”Det är HON som ska köpa” så tog de någon notis om mig. Idag kommer jag därför springa in med stora superdildon sture å wacka den i skallen påråm å skrika KOLLA jag har KUK å KUKEN VILL HA TEKNIK! NUUUUU!

Sen tänker jag nog åka hem och pyssla lite med mitt inre mörker. Ja, det låter trevligt tycker jag.

Inombords:

Mitt inre mörker tar sig ibland formen av en förvirrad hund med sjuk-tratt. Jag vet det nu.

"Men vad GÖR du hela dagarna?"

Åh! Ni dör ju av nyfikenhet! Vad gör lilla horan hela dagarna? Är det sant att hon bara ligger och pillar (IUH äckelord) på sig själv? Att hon inrett lägenheten så den blivit "ljus och fräsch" (AH!)? Att hon egentligen ligger i koma och att en liten, vansinnig makak sköter allt bloggande och hånglande med A?

Nej, en helt vanlig dag för Kinas lilla Hora ser ut ungefär så här:

Sätter mig vid datorn klockan nio, en timme efter att A gått till skolan och älskar med internet. Svarar på jobbmail, bloggar, kollar facebook, tänker att jag verkligen borde skriva de där artiklarna för mitt jobbs månadsbrev nu. Alltså VERKLIGEN. Kort sagt: jag jobbar. (De där ögonen som kikar fram på dataskärmen tillhör Spike i Buffy vampyrdödaren. Jag är typ KÄR i han för han har så fina kindben *14is*.)

Klockan 12 är A:s skoldag slut. Då går vi ut och äter billig men god lunch någonstans nära lägenheten. Krossad gurka med vitlök, chili, salt och sesam är redan en favorit jag inte vill leva utan (gurkan ligger och göttar sig på fatet till höger om grillspetten).

Om det är fint väder (dvs om inte djävulens smog hänger ner till troskanten) så går vi ut och går lite. Kanske köper en mössa, kollar in en marknad, ett tempel eller en djuraffär. Mannen på bilden såg ut att prata i mobilen hela tiden men det gjorde han inte, han pratade med sig själv.

På utflykterna kan man råka på gatumat man måste testa. Den här blev man inte magsjuk av!

Eller träffa/förfölja (allt är relativt) raffiga discotanter man bara måste gosegosa med (ska bli en sån!)

Man ser massa spännande gatuliv som känns exotiskt och ibland förbryllande

När vi kommer hem igen är vi oftast tokhungriga och trötta. Då beställer vi billig mat från koreanen (en middag för 2 brukar kosta ungefär 40 kr) och diskuterar den känsla av alienering som lätt kan uppstå i en främmande kultur och säger "således" med jämna mellanrum.

Sen jobbar jag lite till medan A pluggar. Kvällen avslutas oftast med ett avsnitt från en av våra favvoserier, som Dexter, Bored to death eller The walking dead. Om det inte kommit nåt nytt kollar vi film istället. Jag vill alltid se skräck eller ibland nåt svårt drama om kämpande kvinnor. A vill se Das Boot, men jag vägrar eftersom den är så lång. "På söndageftermiddag" lovar jag. Men det blir aldrig så.

Ni ba: VAR DET INTE ROLIGARE ÄN SÅ!!??

Nej mina vänner livet blir aldrig roligare än så. Oftast är det inte roligt alls.

Dagarna går, förnedringen består

...Fast förra helgen var ju ganska trevlig ändå. Kulturell, äventyrlig, flärdfull och massa andra saker som bara är så himla mycket "jag"! Ja ni förstår ju.

På lördagen åkte vi till Beijings äldsta tempel - Lamatemplet (byggt 1694). Kallas även för "Templet för harmoni och frid". Själv är jag lite av ett tempel mot harmoni och frid, men det berättade jag inte för kineserna. De skulle aldrig förstå. Aldrig.

Kineserna gillar tempel. Där får de bränna massa rökelse och flanera i eftermiddagsljuset tillsammans.

Och så får de vara vackert andliga, med vinden i håret och solen i ryggen

Jag fick vara något annat. Extremt oklart vad, dock.

På söndagen åkte vi till Förbjudna staden, som var bostad åt massa kejsare och kejsarinnor under Ming- och Quingdynastin. På ett av de åtskilliga palatsen innanför murarna stod det att en kejsarinna hängt sig därinne. Då fick jag en sån där skön ilning som man får när något är jättehemskt, men samtidigt liksom dramatiskt och spännande, som på film eller i bra böcker.

Wikipedia: Namnet "Förbjudna staden" kommer sig av att området under kejsartiden var avstängd för vanligt folk; endast kejsarfamiljen och hovet hade tillträde dit. Enligt en populär myt ska Förbjudna staden bestå av 9 999½ rum då ett palats med 10 000 rum hade varit så storslaget att det endast kunde existera i Himlen.

Jag: Men asså fattar du hur gammalt allting är här? Flera hundra hundra år! Kolla, om jag tar på den här grejen så tar jag förmodligen på något som en knegare tog på för en halv evighet sen! Det är ju som att vi tar på varandra och liksom connectar just nu, jag och han, eller hur?!

A: Nej.

Jag: ...Men om jag kramar den här dörren då, då är det ju som att jag kramar gamla kejsare, knegare, hovdamer, konkubiner och gud vet allt! Eller HUR?!

A: Okej.

Efter våra fantastiska besök i gamla byggnader passade vi på att spatsera runt lite i närliggande hutonger. Här förföljs A av ett par enorma, svävande rosa långkallingar! :0

varm glädje är sann glädje (eller??! Hjälp jag minns inte hur det känns!)

Nej men det kan inte vara sant! VÄRMEN har slagits på?? Fast elementen är kalla... Men golvet är varmt - på två punkter! Har stått på den ena, sen den andra och känt mig.... glad? :o

Visserligen var jag fashionabelt snygg där jag hasade omkring, liksvept i 3 noppiga fleecefiltar, raggsockar upp till knäna och något vilt i blicken. Och visserligen var "låt allt kroppshår växa tills det når golvet" en trevlig slogan, men jag hade hela tiden en smygande misstanke om att det skulle innebära alldeles för mycket ansvar, hygienmässigt. Hästar har tex alltid verkat skitjobbiga, allt detta Sisyfosiska ryktande!!

ÅH! Nu gick jag nyss på toa och det var VARMT därinne! Alltså min stjärt blev så lycklig!

Standardoutfitten innan värmen: Filtar filtar tröjor tröjor sockor tofflor ångest ångest ångest (obeservera handens frusna, klolika form)

Möjlig, men knappast trolig, outfit efter värmen slagits på. Till vänster: färgglad tvättkorg

bakis å självhatisk

A: Mmmm jag känner mig så kär i dig idag!

Jag: Det är bara för att du inte sett mig i ögonen på länge. Du har glömt den onda lilla lågan som brinner där

bon giorno!!!

Jag skulle lägga upp ftoon å annat jävulskap nu men jag gick ut å blev aspackad istället. Vid nåt tillfälle drack vi shops ur små glas formade som stövlar? En liten skäggig jude rullade jävulens starkaste cigg och en new york-koreanska fick mig att sittdansa till gamla, gamla hits, typ "heeey ya" osv. Det var A:s kursare och vi var på nåt ställe som heter "lao wai" vilket betyder typ "utlänning". Hade tyvärr ingen kamera med annars hade jag visat allt ALLT inklusive den korta feta filippinkillen med tandställning och hyenaskratt. Han är ett jävla miffo! JAg älskar miffon. Alla är så sociala och jag blir likadan själv. Men påminner mig själv om att tänka på döden åtminstone en gång i halvtimmen, när jag sitter ensam på toan tex. ligger nu i soffan med en KASSE snacks bredvid, tack för det. Kan inte skriva mer, ska bli fet nu. Ciao