Världens sämsta

Från en solig strand med färsk ananas och fräkniga axlar som log blygt under solen, till ett snöstormigt Helsingfors. Är här för att en grupp kineser, som i tisdags åkte till Sverige för att kolla in svenska skolan även ville åka finlandsfärja. Jag ville fråga varför, varför finlandsfärja snälla människor, men samtidigt kändes det som att jag inte skulle orka med svaret på en sådan fråga. Som att för mycket information om vissa saker skulle göra mig illamående. Kanske även mentalt störd. Vilket också gör mig till det som alla icke-engelsktalande resenärer på vift i Europa behöver - en sinnessjuk reseledare med djup aversion mot att ta reda på samt ta emot upplysningar om sådant som tider, adresser och restaurangnamn. Jag känner galenskapen krypa i hårbotten bara genom att skriva dessa ord! I morse utbrast jag till A: JAG MÅSTE VARA VÄRLDENS SÄMSTA RESELEDARE (håret låg i risiga tovor, mascaran hade hade gnuggats i sorgliga ränder över kind och ögonlock) A: Tystnad. Jag upprepade påståendet, lite mindre aggressivt, lite mer frågande. A fortsatta vara tyst. Kanske skrattade han lite, på ett sätt som lät ömsom gutturalt ömsom skrikigt, lite som en allians mellan en flodhäst och en fiskmås. Eller var det jag?

Återkommer med foton från Thailand osv men DET FINNS JU SÅ MÅNGA! Räcker det om jag säger att det var fantastiskt? Fullkomligt fullkomligt fantastiskt