Hej Stockholm, jag gillar dig

Tänk vad vackert stockholm kan vara en vintermorgon när man glider in på stora blåvalen, över stilla kalla vatten, förbi villor med fönster från golv till tak som reflekterar guldfärgat solljus, glider mot de rödbruna husen med smyggångar och mässingsbalkonger. Det inre soundtracket är en stilla jazzskiva, man tänker myspys och parken som Benke sitter och känner sig ensam i i Mio min Mio. Man tänker att man ska göra saker, besöka någon, dricka thé på nåt trevligt café som luktar kaffe och spröda vaniljdrömmar och drivs av pensionerade tanter med gäddhäng som smågrälar vid kassaapparaten. Ingen jävla lattefrappemochachino, ingen jävla creme cheese bagel, bara en redig köttbullsmacka utan lögner eller föreställningar.

Jamen ja det ska jag hitta idag

(läser ni också att gäddhängen grälar vid kassaapparaten? Den mentala bilden!)