lördag 30 april 2011
morrrrr
av någon anledning går det fortfarande inte att ladda upp foton på bloggen... TRÅKIGT jag som har så mycket att visa!!! Min rödsvettiga fejja tex. Gud så kåt man blir när man ser mig komma gående på gatan med den. Ser ut som ett... ett BABIANARSLE
fredag 29 april 2011
Kambodja - ett försök
Dagen efter regnovädret cashade jag ut en bunt dollar från western union och försvann ut i ödemarken. Reste på en platt väg genom ett torrt landskap där det hårt luggade gräset såg ut att hänga kvar av ren viljestyrka. Fascinerades av att en personbil i Kambodja kan rymma nio personer, när de i Sverige rymmer max fem. Ett litet barn som satt fastklämt mot min högra sida somnade och dreglade på min arm. Känslorna för Kambodja blev allt varmare.
Välkommen
Passerade marknadsplatser, såg färgglada khmer-schalar, höns och stora korgar fyllda med mango. Körde om motorcyklar med 3-4 passagerare (pappa mamma barn), små hästar som drog stora vagnar, skolungdomar som cyklade på den dammiga vägen i sina rena uniformer. Alla tutade och plingade på alla.
Stannade mitt i ingenstans, blev hänvisad till en smal grusväg. Promenerade i ca 3000 plusgrader till ljudet av brusande syrsor. Svettades. Såg axlarna färgas röda. Hittade ett blått trähus på pålar.
Välkommen.
Spenderade stor del av dagarna under huset, på något som liknade ett stort träbord. Smutsiga barn dök upp från alla håll, oklart varifrån. Skrattande grannar, släktingar och vänner till familjen flockades och bjöd på egentillverkad sprit, målade mina naglar, poserade fnissande för fotografering.
Mai, min och haggans vän från stranden i Thailand, lagade festmåltider över öppen eld i ett litet skjul på gården. Åren som kock på olika turistorter i Thailand gav att jag fick äta grillad fisk i folie och kryddiga thaisallader, blandat med kambodjansk mat som sötsura fisksoppor och wokade grönsaker med spännande såser.
När solnedgången kom var det dags att duscha. En efter en svepte de sig i färgglada saronger och ställde sig vid den stora tunnan på gården, för att sedan ösa vatten över sin varma hud. När det blev min tur tog dottern i familjen mig in i huset där hon drog av mig min svettblöta klänning och sedan knöt ett färgglatt tyg runt min kropp. Gick nerför trapporna och fram till tunnan med 20 skrattande kambodjaner på bästa åskådarplats.
När kvällen kom blev det kolsvart. Någon hämtade en stor stråmatta och lade den på en gräsplätt under den ändlösa stjärnhimlen. Vi ställde min bärbara dator i ett hörn av mattan och visade Avatar. Ca 400 tunna små barn med vilt uppspärrade ögon klämde ihop sig framför skärmen. En av dem, en liten pojke, andades inte på två timmar. När batteriet plötsligt dog var han nära att börja gråta. Vi lovade att se klart filmen nästa dag.
Barnen gick hem och fram kom kylväskan med öl och hemmagjord kambodjansk whiskey. Låg på rygg och tittade på stjärnor tillsammans med systrar, brorsöner och morbror. Försökte säga något vettigt men började skratta istället.
När vi kom tillbaka till huset hade mamma, morfar och småsyskon redan somnat på sina halmmattor på golvet. Vid min sovplats stod en brinnande fotogenlampa. På mattan låg ett lila sidennattlinne med spets och en liten rosa bomullsrock prydligt ihopvikta.
torsdag 28 april 2011
söndag 24 april 2011
Phnom Penh II
Jag blundade i Thailand, och när jag öppnade ögonen igen så satt jag på ett hotellrum i Kambodja. Utanför fönstret regnade det kraftigt, så kraftigt att man inte kunde tala om ett "fallande regn" så mycket som ett "hamrande knytnävs-regn". Ett blixtoväder hördes dra sig närmare, för varje skräll skallrade fönsterrutorna allt våldsammare. Jag hörde människor skrika av skräckblandad förtjusning, ben som plumsade genom det stigande vattnet. Alla bilar slutade köra, tuktuksen slutade tuta, motorcyklarnas bromsar slutade gnissla.
Istället hördes blixtarna, blixtarna som kom närmare för varje sekund. Tillslut tycktes de slå ned precis utanför fönstret. Det lät som att jorden skulle gå under.
...tills dess att någon satte på "no woman no cry" på hög volym på någon av stadens alla barer. Just nu hör jag människoröster, många, som sjunger med. Lägerstämning i nattmörkret, mitt i en av världens huvudstäder.
Allt detta hade jag säkert funnit någon slags njutning i, om jag inte nyss upptäckt att jag tappat bort mitt visakort. I fickan: 20 dollar. Gråta eller duscha gråta eller duscha?
BÅDEOCH såklart! Uuuuunderbar kombo som jag rekommenderar till alla som inte försökt - inget är så befriande som att störtgrina NAKEN, ENSAM och UTBLOTTAD i ett främmande, avlägset land som för tillfället genom lider nån slags naturkatastrof!
YES där drog gatans alla billarm igång också
torsdag 21 april 2011
onsdag 20 april 2011
hjälp
nyss i duschen glömde jag för ett ögonblick vem jag är. Min spontana reaktion på detta: ställa mig i indiansk smyg-pose. lätt krökt rygg, trevande, spretande händer. så ser jag ut när jag inte vet vem jag är längre. när jag förlorat mig själv
SORRY TO HEAR ABOUT YOUR HAIR!
Dear Jessica-
Thank you for your e-mail. I'm sorry to hear about your hair but don't worry. I can fix it for you.
I think the best thing is for you to come see me as soon as possible on Saturday because you will be in Bangkok for such a short time. How early can you come to my salon?
I look forward to seeing you on Saturday.
Phonatip
Så skönt att någon verkligen tar detta på allvar
...men exakt hur jag resonerade, när jag på allvar tyckte det kändes som en bra idé att kladda ner mig i frätande kemikalier, känns extremt oklart. Note to self: nästa gång du är full och ensam på hotellet - lås dörrn. Beställ room service. Rök en cigg. Ring och skäll ut nån. Andas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
