I match the kings dog!

Idag övar jag mig i konsten att sitta still på hotell i Bangkok och tänka sammanhängande, rena tankar.

Det går sådär

Ett klart framsteg är att jag ännu inte övervägt att förändra mitt utseende på något dramatiskt vis, som den där kvällen Kao Lakh. Den mentala bilden! Jag full och naken med frätande, blålila kemikalier i nävarna och liksom sporadiskt utsmetat över hela skallen. En liten suggestiv dans på det och vi (VI??) hade skapat en scen som var obehagligt likt något från När lammen tystnar. Nu var det bara... obehagligt

Men ja, ni vet hur det gick, jag blev nykter och upptäckte att jag var gul. Och plötsligt var alla "bra idéer" lika smutsiga och osammanhängande som vilken tanke som helst.

Det var då jag åkte till Bangkok och träffade Phonatip. Det såg ut såhär:

Alla borde ha en frisör som stirrar så maniskt på deras hår och ger en öron av händer!

Phonatip var en mycket trevlig, varm man som med stor inlevelse berättade om hur kär han var i sin pojkvän och gav spontana relationsråd (If you find someone you love, you stay with him. Don't mess around, play games. No one's perfect, you can never expect perfection) samt visade ett foto av Thailändska kungen när han drogs genom Bangkok av en hund. Bilden verkade vara en av Phonatips käraste ägodelar, han pratade länge om hur mycket han älskade kungen ("the loyal family) och hur viktigt det är med traditioner. Sen pekade han på mannen i blått som knäböjer längst fram och ropade exalterat: LOOK! It's ME! And I match the kings DOG!

OMG! Jag kom nyss ihåg att jag faktiskt dansade också

Kan inte någon stoppa mig snart? Alltså verkligen

Bajsar i Bangkok

Jag fick tipset att rikta kameran mot mig själv nångång. Det är svårt, särskilt om man vill att det ska se "avslappnat" och "naturligt ut".  Som en lös ringmuskel alltså. Och det vill jag ju. Någon gång. Efter alla år som gris kan jag väl få vara lite Garbo, ja ni vet lite svalt blasé sådär. Snälla? 

Nåväl. Det är som det är. Detta är det närmaste jag kan komma - när jag sitter och skiter. Här är jag väldigt naturlig, på väldigt många sätt. Denna bild är också en mycket bra sammanfattning av vad jag gör i Bangkok just nu. Jag har diarré, orkar aldrig klä eller sminka mig samt är alltid väldigt trött. På dagarna jobbar jag, tar lagom långa promenader och skyndar sedan hem till toa och AC igen. Läskigaste vardags-edgen hittills var när jag åkte ca 8 tunnelbanestationer bort till en trång, tryckande varm marknad, med en mage som ville tömmas både uppåt och nedåt på samma gång. Ca 9 gånger var jag nära att spy. Ca 80 % av miljöerna värderades utifrån hur kräkvänliga de var. Men det gick bra. Så fort jag gjort mitt första köp kändes allt bra, så bra. 

Har förresten löpt (LÖPT!? Herregud. "Hej jag behöver en låda tampisar eftersom jag LÖPER) nya glasögon också. Jättefina, gamla armanibågar som låg och dammade i en monter. Känner mig som en vit linnekavaj på franska rivieran (som löper och skiter) i dem. ELLER som....

                    

Tempeldamerna

En dag stannade en hel vagnslast med sjungande damer, på väg till templet, utanför huset. Vårt första möte var lite trevande

För att lätta upp stämningen visade jag mitt bästa danssteg (den s.k "hönan") varpå jag fick omedelbar respons. Här kör de en slags traditionell khmer-dans som sker till ca 87% med händerna.

Sen åkte de vidare hit, till ett av de finaste tempel jag någonsin sett. Det låg på en bergstopp och var inrett med fina pasteller, rökelse, guld och rynkiga människor. Tog visitkortet till inredarn och kommer ringa så fort jag köpt det där huset på norrländska landsbygden/Kenyanska bergslandskapet/Thailändska kusten/Kambodjanska VARSOMHELST

Träffade denna trevliga nunna, som knöt ett rött band runt min handled och önskade mig lycka. Jag strök henne över den sköna stubben och viskade mjukt i hennes öra att det är försent, försent för lyckan. Hon  log försiktigt och sa att om hon kunde överleva galna massmördare så skulle nog jag klara ett liv med kronisk sjukdom. I pannan hade hon märken efter koppning, en av få alternativa behandlingar som yours truly inte testat mot sin sexiga sjukdom ännu. Men slänger de in lite magiska örter och en upphetsande trollformel så är jag så jävla PÅ! Läste förresten om en "magisk kula" häromdagen som man kan köpa i Kina, som ska sväljas i skenet från fullmånen och som kräver att man därefter undviker sånt som sex, lurviga djur och kanske modern teknik i ca 2 veckor efteråt. Så fort jag hittat en snygg kåpa (de nämner inget om klädsel, men ska häxan ta brygder i månskenet så ska det givetvis göras i rätt outfit) så kör vi!

Morfar

Morfar sov i ett eget skjul på gården. Sånt man förtjänar efter ca 60 år som risbonde och som överlevare av ett av världens värsta folkmord. Faktum är att han är den enda personen i denna familj, från sin generation, som överlevde röda khmerernas styre.

På dagtid hörde man inte mycket från morfar. Han skockade någon gång när jag fick vatten skopat över mig av hans barnbarn, växlade några ord med Mai (äldsta mannen i huset näst efter honom själv) om något gårdsrelaterat innan han försvann iväg på sin cykel på mornarna.

På nätterna däremot, vid klockan tre, hörde man väldigt mycket ifrån morfar. Och hans radio. Då spelade han hög, traditionell khmer-musik som han själv sjöng med i med gäll, gäll stämma. Detta, tillsammans med en kör av brusande syrsor, var soundtracket till mina nätter i Kambodja

taft... what?

vansinnigt sinne, blir inte det en sån där taftologi? Ringer room service, min nya klippa i tillvaron och frågar!

(De visste inte. Men köket har slut på räkor!!)

Återhämtning och vansinne i bkk (HUR GÅR DET ENS IHOP?!)

Om man vill ha ett tydligt bevis på att min hjärna nyligen exploderat behöver man bara titta på min kulturkonsumtion. Igår KRÖP jag in på ett närliggande köpcentrum och kved, med gräddig bananpannkaka fulla käften (fett och socker - ännu ett säkert tecken) SNÄLLA SNÄLLA ge mig färgglada filmer med läckra häxor, knark, trolldom, sexiga rörelser och sjungande djur! Lite som en MTV-gala, ni vet?

Det var svårt att få in allt i samma. Då blev det såhär:

Bonus i vänstra hörnet: Roomservice-menyn. Min tyngsta litteratur för tillfället. Eller ja, bortsett från "into the wild", om den där unga killen som gjorde slut med samhället och drog ut i vildmarken. Vääääldigt spännande för mitt redan vansinniga sinne att läsa saker som "I wanted movement and not a calm course of existence. I wanted excitement and danger and the chance to sacrifice myself for my love. I felt in myself a superabundance of energy which found no outlet in our quiet life" (Leo Tolstoy)

GGAAAAAH *trycker in nåt tecknat och sövande i dvd:n*

"Don't say thank you. You are family now"