Jobb schmobb

Okej så nu skulle jag alltså leta fram en bild som skulle kunna användas som "porträttfoto" till krönika jag skrivit. Antal foton på mig sen i augusti: typ 300. Antal foton där jag inte grimaserar, gör obscena gester eller är "full" (utan att ha druckit) - typ 0?? Jag = Bert Karlsson med fitta (FÖRESTÄLL ER DET NU!)

ÄNTLIGEN HEMMA

Ligger nu i soffan och leker en installation som jag kallar för "död".

Har avverkat 2 provinser denna gång, Hunan och Jiangxi. Det har varit både förnedrande, slitsamt och intressant. Jag var inte lika snygg som i Heilongjiang och jag hade inte lika fast avföring. En tant jag träffade för 10 år sen kom fram och sa: You looked much better last time you were here, what happened to your face??! LIVET kära du, LIVET! svarade jag och gjorde en teatralisk "handryggen slött vilande mot pannan"-gest. Inombords grät jag. Sen gick jag till hotellrummet och kollade på Angel, som inte är hälften så bra som Buffy. Mer om detta i morrn. Nu: tofuafton med zombie-tv.

Bloggpaus 2

Jag hoppades att ett intensivt stirrande på de här färgerna skulle hjälpa. Det gjorde det inte.

Men ja. Jag visste redan innan jag åkte att det skulle kännas såhär ibland. Isolerat, ensamt, felplacerat. Men det hjälper ju inte. Just nu känns allt bara så fel.

Därför är det en ypperlig timing att jag tidigt i morgon bitti åker iväg på ytterligare en jobbresa, först till Jiangxi och sedan Hunan. Alla vet väl att inget lyfter ett mörkt sinne som kommunistiskt rakryggade barnkörer som hyllar ens ankomst.

Tillbaka lördagen den 27 november

Årets största PEPP

Mailkonversation mellan mig och Haggan:

Haggan: Jag kommer till Thailand!!!! Ska bli så ofattbart underbart att jag inte ens förstår. Vakna nu där bort i Kina och boka biljett!!

Jag: HURRA!!!!!!! :D :D :D :D :D :D :D (Är jag för gammal för att använda sånna här symboler?)

Haggan: Inte i detta sammanhang!!!! :-D :-D

Jag:

1. Det är så koolt att vi ska hänga i bkk

2. Det är så koolt att vi ska hänga i bkk!!!

3. Det är så koolt att vi ska hänga i bkk!!!!!!!!

Jag kan ha hittat en resa 2 januari! PROBLEM: När jag klickar "boka resa" säger sidan "kontakta säljaren". BAJS! Well jag mailade dem och fick ett automatsvar som säger att de återkommer inom 48 timmar. Men då är det ju kanske FÖR SENT och jag har kanske dött eller blivit galen och börjat samla på porslinskatter! Ja du förstår ju problemet. Kan du hjälpa...? OCH: Fattar du att jag fyller 30 när vi är i Thailand?? Hur fira? Hur cp som helst säger jag!

Haggan: Haaaj!! Ska verkligen bli askul! Jag försökte ringa men de hade lunchstängt. Har tyvärr inte tid att ringa under dagen nu. Men ring själv från skype! Det är superenkelt att ladda lite pengar och ringa direkt till telefon. Krraaaaaammm!!!

ps. Shit vad vi ska fira:-D DS

Jag: biljett köpt!!! :D :D :D :D :D :D :D :D

Haggan: Jaaaaaaaaaaa!!!!! Sassa brassa mandelmassa!!!

GÖLLIGT!

På väg till lunchrestaurangen idag så mötte jag den här tanten. SÅ GÖLLIG!

Här applåderar hon vårt möte (på riktigt!). Göllegölltant!

På restaurangen satt dessa tu och lutade sina huvud mot varandra så glasögonen krockade. Såååå gölliga!

På vägen hem igen mötte jag pyjamasar på stan! Gölligt eller gölligt?

...och nu när ämnet ändå är uppe: För några dagar sen när vi strosade i hutongerna fick A kramas med tre svansviftande voffsingar och ALLA MATCHADE VARANDRA! Gölligt.

Samma dag mötte vi dessa två som var lika som bär! ASGÖLLIGT!

...men bara såhär för sig själv vet jag inte om hunden var särskilt göllig. Kanske var den bara äcklig då. ÄCKLOÄCKLOÄCKLOHUND!

Dumplings!

På vår gata ligger en liten restaurang, eller kanske snarare "ett hål i väggen", som serverar dumplings

De görs av den här trevliga kvinnan

Hon knåder ut en liten degbit, slänger på lite fläskkött eller grönsaker, viker ihop och lägger dem sedan i en sån här form

Sen får de små härligheterna ångkoka utanför restaurangen i den här mackapären. Vad det nu är.

10 stycken kostar 4 kronor, vilket är direkt livsfarligt

...man kan nämligen bli GRAVID om man äter för många. Fast utan den där magiska "strålglansen" som omger gravida kvinnor (eftersom de plötsligt har förvandlats till enhörningar), i stället drabbas man av en slags bleksvettig syfilis-look anno 1889. Men men, jag är inte den som är den när det gäller billig mat (växte upp i en skog).

Magiskt

Okej jag har nu satt temat för veckan: Underlivet. Eller det underbara livet, välj själva, det är liksom lite samma sak ändå (kul att jag nyss på allvar övervägde att bjuda in mina föräldrar till att läsa den här bloggen förresten)

Så: Ett tag höll jag på med lactal, alltså sådana där små tuber fyllda med mjölkbakteriegel man trycker in och liksom… fyller sig med för att återställa det vackra könets yin och yang. MEN i samma byrålåda som jag lagt lactaltuberna i fanns en annan tub, med ett annat innehåll. Det var en gel man skulle applicera på munsår och som luktade…. mint??

Well ni fattar vad som hände och vilken panik Magica de Hex fick och hur kul det var att ringa sjukvårdsupplysningen å ba (med gråt i rösten) ”HEJ mitt kön är fullt av MINT!”

TROLLPACKA!

Ah okej så i natt drömde jag att jag öppnade min blogg för att skriva ett nytt inlägg men kommer då till Kalle Anka & Co:s hemsida och min bloggavsändare är… Magica De Hex! Varje inlägg jag skrivit, avsändare: Magica de Hex. Orkar inte ens kommentera detta.

Sen duschade jag. Och snöt mig – hårt. Dagens misstag: att INTE sätta in menskoppen igen INNAN jag snyter mig. Hårt, som sagt (jamen det SKULLE ju vara en mensblogg!).

Ah ljuvliga dag, vad ska vi hitta på härnäst tillsammans, du och jag? Jobba lite kanske? Ja! Det ska vi!

…

NEJ MEN NEJ! Nyss ringde det på dörrn och jag trodde det var A som glömt nyckeln så jag ryckte upp den och liksom ”SKRÄMS” (höjda, kloformade händer + högt vääääääs) och så var det två knegare i uniform! De blev såklart jätterädda. Kunde inte förklara misstaget heller så nu tror de ju att detta är mitt normala beteende. Ah Moder Svea, jag representerar dig så väl!

På gränsen

Menskoppen kokas i köket (A: vad lagar du för gott, älskling? Eeeh). A ligger i soffan och kollar på hysterisk, kinesisk gameshow. Jag ta-på-kläder-vägrar och fryser om fötterna. I magen bubblar chilin från igår, i huvudet bubblar osammanhängande, orena tankar.

Tar på mössa och vantar, tar en långpromenad, tar 400 bilder i eftermiddagssolen. Allt är vackert. Rynkiga tantansikten, rivna hutonger, lyftkranar, grönsaksstånd, förskräckta hundar, stormarknader. Vi bor på gränsen mellan det gamla och nya Kina, där nya höghus och dräktklädda kvinnor samsas bredvid låga tegelhuslängor och hukande, spottande käringar.

Kommer hem igen, dricker varm sojamjölk, sätter Alien på nedladdning (bara 6 dagar kvar!), kryper ner i soffan och tänker sammanhängande, bitvis rena tankar.

söt

Förskräckt

Matlucka

Grönsaksförsäljning vid hutongruiner

Glad morfar

Tant som visar upp alla sina bönor *skitstolt*

"Där, DÄR borde ditt hjärta sitta men jag känner att allt du bär på är TOMHET idel tomhet"

Nej på riktigt, den här damen mötte vi i hutongruinera. Hon var där för att visa sina barnbarn var hon vuxit upp och bott under större delen av sitt vuxna liv. Hennes familj har bott i Beijing i 150 år. Hon tyckte att utvecklingen gått alldeles för snabbt, allt ska vara så stort och modernt. Samtidigt tyckte hon det var bra att livet blev "bättre och bättre".

Hutongruiner. Snart kommer det att stå höghus här istället.

Fem minuters promenad därifrån bor vi. I ett modernt höghus.

Lördagsutflykt

A bläddrar i guideboken om Beijing

A: Okej men "inget jävla tempel", sa du va?

Welcome foreigner!

Nu är det snart 3 månader sedan jag lämnade Sverige. Detta är den längsta tidsperiod jag befunnit mig i ett annat land (om man inte räknar med den där mörka, parallella verkligheten jag befann mig i under högstadiet).

Jag skulle gärna vilja säga något insiktsfullt och smart om kina och kineserna, men sanningen är att jag inte vet så mycket om det. Kina är så stort, kineserna är så många och jag är bara jag. Varför snorslem-spottar de inomhus tillexempel? Varför parkerar de mitt i femfiliga vägar så att hela Beijings eftermiddagstrafik stannar upp? Varför jobbar en operasångare som taxichaufför och varför vill han sjunga för mig hela vägen till Ikea?

Om man i andra delar av världen råkar ut för kulturkrockar, hamnar man här i situationer som snarast känns som planetära kollisioner. Det är både spännande, jobbigt, roligt och hemskt.

Identiteten förändras. Jag känner plötslig gemenskap med alla nysvenskar som sitter hemma med sina stora parabolantenner och kollar på lokalnyheterna från hemlandet, för jag gör likadant själv. I går kväll innan vi somnade lyssnade vi på P3 och skrattade åt att vi gjorde det. I vår lilla lägenhet i förorten.

Jag vill gärna prata mer med kineserna och känna mig mer hemma här, som en av polarna i sköna gänget, men jag vet inte hur jag ska göra. Jag kan ju inte språket. Jag förstår inte vad som står på busstabellen. Jag kan inte läsa en middagsmeny. Det blir många tafatta leenden och gester, alltid med vänlighet som svar. Som vit västerlänning är jag intressant och välkommen, jag behöver aldrig oroa mig för att någon ogillar mig för att jag är annorlunda eller inte kan språket ännu. När jag vinkar efter en taxi stannar de genast, när jag går på gatan vill de att jag ska handla i deras affärer, klippa mig i deras salong, kolla på deras egentillverkade smycken. Barnen kikar nyfiket och föräldrarna ler när jag vinkar till dem.

Jag är välkommen här.

Den vetskapen är väldigt trevlig att ha de där dagarna då det känns extra frustrerande att jag inte kan prata med någon, skaffa vänner enkelt eller ens förflytta mig själv. De där dagarna då jag känner mig som en utböling, den andra, den som inte hör hit.

Jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att en sådan dag dessutom behöva oroa mig för familj och vänner hemma och inte veta när jag får träffa dem igen. Och sen, när jag går ut på gatan, misstänka att de jag möter inte gillar att jag är här. Att uppleva att de undviker min blick, sneglar misstänksamt på mina kläder eller min hudfärg. Eller kanske till och med behöva vara rädd för att de vill skada mig.

Jag fattar inte hur någon klarar av det.

Helloooo nice to meet yooou!

Föraktet

Identitet jag aldrig skulle kunna vara bekväm i: Trollpacka (DÖR inombords)

Men nu när det ändå är på tal vill jag passa på att sia lite om morgondagen:

Många av dina ytligt bekanta kommer skriva "äntligen fredag" alt. "äntligen helg" i sin statusrad på fejjan. Du kommer känna ett svagt till medelstarkt människoförakt och som resultat av detta äta för mycket chips. Igen.

Det var allt.

Om cupcake-bashing

Herregud så mycket sköj ni har för er därhemma! Cupcake-bashing till exempel. Bara ordet är ju fantastiskt. Om jag fattat det rätt så är det hemmafrubloggandet som skapat en del jobbiga känslor som ska ventileras och mitt i allt detta är det en liten, kristyrklädd kaka som får fungera som symbol. ”Cupcakes representerar den nya tidens hemmafru”, skriver exempelvis Jenny Damberg i Fokus. Roligaste beskrivningen av bakverket kommer dock från Bangs chefredaktör som sa så här: ”

"…ska vi genuskoda en patisserie måste cupcaken vara femme-fatalen på bageriet. Den som handlar om skönhet och perfektion men som faller på horastämpeln för att den är översminkad bredvid mandelflarnets beskedliga nunneuppsyn.”

Alltså jag dör! Bara ÄLSKAR m

änniskor som kan uttrycka sig så! Horor, femme fatales och ett mandelflarn med nunneuppsyn, i samma mening. Perfekt.

Dagens hemmafrubloggare tycks uppröra eftersom de "aningslöst flirtar" med det gamla, frihetskränkande idealet som det traditionella hemmafrubegreppet innefattar. Själva är de dock sällan ”riktiga” hemmafruar, utan har karriärer men gillar att baka och pyssla när de kommit hem. De som kritiserar tycks morra åt cupcakes såväl som inredningstips, tebjudningar, kakfat och gud vet allt. Sånt som är kodat som ”kvinnligt”, för varför ska vi i 2000-talets sverige envisas med att ägna åt oss hobbies som förstärker könstillhörighet och stereotyper, istället för att uppluckra dem?

Jag har inget bra svar på det och jag kan också känna mig provocerad av att det ser ut så.

MEN: Det jag känner allra mest är en sådan enorm trötthet över att man, återigen, hackar ner på vad kvinnor gör och intresserar sig för. Som för nåt år sen (?) när alla var så upprörda över de där dyra märkesväskorna, samtidigt som (vilket en del påpekade en bit in i debatten) män i tysthet kunde fortsätta lyxkonsumera klockor, bilar och andra, ännu dyrare statusprylar.

För vad gör männen idag, medan brudarna bakar cupcakes? Vad kan vi basha dem för? Inte vet jag, för det är ingen intresserad av att prata om. Det manligt kodade surdegsbaket kanske, eller vurmen för praktiska kläder och friluftsliv där man känner sig som en skön pappa när man ror ekan över sjön eller gör upp eld. Men det är ju bara fint, eller hur?

Bakning och spetsprydd heminredning däremot, det kvinnligt kodade, det ska man skämmas för, fast alla dessa saker förmodligen är en del av samma trend där man vill återgå till något "gediget" och "äkta" efter ett par decennier av karriärshets och stress. Men bara kvinnorna bashas. Varför? Det är ju inte som att dessa kvinnor (vad jag förstått) faktiskt vill återvända till dåtidens ideal eller livsstil. Bara för att man gillar 50-talsestetik och grottat ner sig i Mad men vill man ju inte leva i en 50-talsvärld.

I högstadiet tyckte vi att det var okej att fnysa åt brudarna vars stringisar stack upp ovanför jazzbrallan och sen dess har det bara fortsatt. Idag är jag snart 30, universitetsutbildad och yrkesarbetande feminist som hatar trista könsroller och samhällsstrukturer. Men jag hatar att fnysa åt brudar och brudars intressen ännu mer.

För mer horkaksläsning:

Jenny Damberg i Fokus

Lisa Magnusson i Aftonbladet

Underbara Clara: jag är en fara för jämställdheten

Matälskaren om cupcake-bashing

Klart å betart

Hittat, prutat ner och köpt kamera: check

Laddat ner photoshop: check

Gått med i ett foto-community: check

Ändrat personliga inställningar i nyss nämnda community så jag kan se "stötande bilder": check

Jag är redo

Mörkret

Nu åker jag till stans största mesta bästa teknikcentrum i hopp om (vilket i sig är en tydlig indikator på att allt kommer gå åt helvete) att köpa en sån här:

Var där för ett par dagar sen och rekade tillsammans med A, höll på att bli tokig på att alla försäljare slängde sig över honom hela tiden å ba (desperat): SIR! IPHONE? NIKON? MAC? SIR SIR SIR! …medan jag var osynlig. Inte ens efter att A sagt: ”Det är HON som ska köpa” så tog de någon notis om mig. Idag kommer jag därför springa in med stora superdildon sture å wacka den i skallen påråm å skrika KOLLA jag har KUK å KUKEN VILL HA TEKNIK! NUUUUU!

Sen tänker jag nog åka hem och pyssla lite med mitt inre mörker. Ja, det låter trevligt tycker jag.

Inombords:

Mitt inre mörker tar sig ibland formen av en förvirrad hund med sjuk-tratt. Jag vet det nu.

"Men vad GÖR du hela dagarna?"

Åh! Ni dör ju av nyfikenhet! Vad gör lilla horan hela dagarna? Är det sant att hon bara ligger och pillar (IUH äckelord) på sig själv? Att hon inrett lägenheten så den blivit "ljus och fräsch" (AH!)? Att hon egentligen ligger i koma och att en liten, vansinnig makak sköter allt bloggande och hånglande med A?

Nej, en helt vanlig dag för Kinas lilla Hora ser ut ungefär så här:

Sätter mig vid datorn klockan nio, en timme efter att A gått till skolan och älskar med internet. Svarar på jobbmail, bloggar, kollar facebook, tänker att jag verkligen borde skriva de där artiklarna för mitt jobbs månadsbrev nu. Alltså VERKLIGEN. Kort sagt: jag jobbar. (De där ögonen som kikar fram på dataskärmen tillhör Spike i Buffy vampyrdödaren. Jag är typ KÄR i han för han har så fina kindben *14is*.)

Klockan 12 är A:s skoldag slut. Då går vi ut och äter billig men god lunch någonstans nära lägenheten. Krossad gurka med vitlök, chili, salt och sesam är redan en favorit jag inte vill leva utan (gurkan ligger och göttar sig på fatet till höger om grillspetten).

Om det är fint väder (dvs om inte djävulens smog hänger ner till troskanten) så går vi ut och går lite. Kanske köper en mössa, kollar in en marknad, ett tempel eller en djuraffär. Mannen på bilden såg ut att prata i mobilen hela tiden men det gjorde han inte, han pratade med sig själv.

På utflykterna kan man råka på gatumat man måste testa. Den här blev man inte magsjuk av!

Eller träffa/förfölja (allt är relativt) raffiga discotanter man bara måste gosegosa med (ska bli en sån!)

Man ser massa spännande gatuliv som känns exotiskt och ibland förbryllande

När vi kommer hem igen är vi oftast tokhungriga och trötta. Då beställer vi billig mat från koreanen (en middag för 2 brukar kosta ungefär 40 kr) och diskuterar den känsla av alienering som lätt kan uppstå i en främmande kultur och säger "således" med jämna mellanrum.

Sen jobbar jag lite till medan A pluggar. Kvällen avslutas oftast med ett avsnitt från en av våra favvoserier, som Dexter, Bored to death eller The walking dead. Om det inte kommit nåt nytt kollar vi film istället. Jag vill alltid se skräck eller ibland nåt svårt drama om kämpande kvinnor. A vill se Das Boot, men jag vägrar eftersom den är så lång. "På söndageftermiddag" lovar jag. Men det blir aldrig så.

Ni ba: VAR DET INTE ROLIGARE ÄN SÅ!!??

Nej mina vänner livet blir aldrig roligare än så. Oftast är det inte roligt alls.

Dagarna går, förnedringen består

...Fast förra helgen var ju ganska trevlig ändå. Kulturell, äventyrlig, flärdfull och massa andra saker som bara är så himla mycket "jag"! Ja ni förstår ju.

På lördagen åkte vi till Beijings äldsta tempel - Lamatemplet (byggt 1694). Kallas även för "Templet för harmoni och frid". Själv är jag lite av ett tempel mot harmoni och frid, men det berättade jag inte för kineserna. De skulle aldrig förstå. Aldrig.

Kineserna gillar tempel. Där får de bränna massa rökelse och flanera i eftermiddagsljuset tillsammans.

Och så får de vara vackert andliga, med vinden i håret och solen i ryggen

Jag fick vara något annat. Extremt oklart vad, dock.

På söndagen åkte vi till Förbjudna staden, som var bostad åt massa kejsare och kejsarinnor under Ming- och Quingdynastin. På ett av de åtskilliga palatsen innanför murarna stod det att en kejsarinna hängt sig därinne. Då fick jag en sån där skön ilning som man får när något är jättehemskt, men samtidigt liksom dramatiskt och spännande, som på film eller i bra böcker.

Wikipedia: Namnet "Förbjudna staden" kommer sig av att området under kejsartiden var avstängd för vanligt folk; endast kejsarfamiljen och hovet hade tillträde dit. Enligt en populär myt ska Förbjudna staden bestå av 9 999½ rum då ett palats med 10 000 rum hade varit så storslaget att det endast kunde existera i Himlen.

Jag: Men asså fattar du hur gammalt allting är här? Flera hundra hundra år! Kolla, om jag tar på den här grejen så tar jag förmodligen på något som en knegare tog på för en halv evighet sen! Det är ju som att vi tar på varandra och liksom connectar just nu, jag och han, eller hur?!

A: Nej.

Jag: ...Men om jag kramar den här dörren då, då är det ju som att jag kramar gamla kejsare, knegare, hovdamer, konkubiner och gud vet allt! Eller HUR?!

A: Okej.

Efter våra fantastiska besök i gamla byggnader passade vi på att spatsera runt lite i närliggande hutonger. Här förföljs A av ett par enorma, svävande rosa långkallingar! :0

varm glädje är sann glädje (eller??! Hjälp jag minns inte hur det känns!)

Nej men det kan inte vara sant! VÄRMEN har slagits på?? Fast elementen är kalla... Men golvet är varmt - på två punkter! Har stått på den ena, sen den andra och känt mig.... glad? :o

Visserligen var jag fashionabelt snygg där jag hasade omkring, liksvept i 3 noppiga fleecefiltar, raggsockar upp till knäna och något vilt i blicken. Och visserligen var "låt allt kroppshår växa tills det når golvet" en trevlig slogan, men jag hade hela tiden en smygande misstanke om att det skulle innebära alldeles för mycket ansvar, hygienmässigt. Hästar har tex alltid verkat skitjobbiga, allt detta Sisyfosiska ryktande!!

ÅH! Nu gick jag nyss på toa och det var VARMT därinne! Alltså min stjärt blev så lycklig!

Standardoutfitten innan värmen: Filtar filtar tröjor tröjor sockor tofflor ångest ångest ångest (obeservera handens frusna, klolika form)

Möjlig, men knappast trolig, outfit efter värmen slagits på. Till vänster: färgglad tvättkorg

bakis å självhatisk

A: Mmmm jag känner mig så kär i dig idag!

Jag: Det är bara för att du inte sett mig i ögonen på länge. Du har glömt den onda lilla lågan som brinner där

bon giorno!!!

Jag skulle lägga upp ftoon å annat jävulskap nu men jag gick ut å blev aspackad istället. Vid nåt tillfälle drack vi shops ur små glas formade som stövlar? En liten skäggig jude rullade jävulens starkaste cigg och en new york-koreanska fick mig att sittdansa till gamla, gamla hits, typ "heeey ya" osv. Det var A:s kursare och vi var på nåt ställe som heter "lao wai" vilket betyder typ "utlänning". Hade tyvärr ingen kamera med annars hade jag visat allt ALLT inklusive den korta feta filippinkillen med tandställning och hyenaskratt. Han är ett jävla miffo! JAg älskar miffon. Alla är så sociala och jag blir likadan själv. Men påminner mig själv om att tänka på döden åtminstone en gång i halvtimmen, när jag sitter ensam på toan tex. ligger nu i soffan med en KASSE snacks bredvid, tack för det. Kan inte skriva mer, ska bli fet nu. Ciao

MÄH!

Sitter i Kina och upprör mig över Ribbings blogg på dn.se. Konstruktivt, verkligen! Men hon skriver ju att man ska bevara traditioner som går ut på att tjejer är bästis med tjejer och killar bara med killar! Dvs möhippan/svensexan. Sen passar hon också på att skälla lite på flamsiga tjejer som har MÄN som BÄSTISAR och vill ha sådan en som tärna. Och det går ju inte, jag menar, kuken kan ju fastna i blombuketten när bruden räcker över den, eller så kanske den (kuken) börjar prata mitt under vigseln, kanske säger I OBJECT TO THIS MARRIAGE för jag såg bruden naken när vi var 8 och hennes TITS LOOKS LIKE MYGGBETT! HAHAHAHA! Inte vet jag vad som kan gå fel men det måste ju vara något hemskt allvarligt.

Själv känner jag lite såhär (preaching to the choir JAG VET men jag kan inte låta bli *vill leka politisk blogg*): Nåt av det bästa som hänt mig var att upptäcka att killar å tjejer går finfint ihop, bara som kompisar. Att vi inte måste knuffa varandra på skolgården eller skrika att den andra har farliga baciller. Att vi kan kolla på sport och sex and the city tillsammans, vara lika fulla och skandalösa på fester, ringa varann mitt i natten bara för att prata, inte för att ligga. Att jag inte behöver spela nåt jävla spel med grabbar bara för att de är... grabbar. Att kön inte behöver definiera relationer, personligheter, preferenser, whatever. Jaja ni fattar ni är ju lika smarta och upplysta som jag är. Men Ribbing? Gosigaste gulligaste tantkrullsribbing? Lite mossig världsbild ibland, visst, men sexist? Nej jag pallar inte.

(Men nä det kanske inte är så upphetsande att läsa en kinablogg som handlar om vad nån på dn skrev för ex antal dagar sen. För att uppväga detta kommer jag att lägga upp foton på 1000åriga tempel, nya favoriträtten och min mörkblå blommiga jacka senare idag. Hurra!)

Skvattensprächan

Det är torsdag och vattenläckan har ännu inte visat sitt fula våta träsknylle (vattenläckan ser ut som Shrek?) här igen. Törs man hoppas på att senaste knegarn visste vad han gjorde? Han hade ju uniform. Och en skiftnyckel. Bara outfitten gjorde en ju lugn och harmonisk inombords. Kanske borde gifta mig med en rörmokare? Eller bara köpa kläderna och en verktygslåda. Ja, det skulle nog funka det med. Eller bara... flytta.

De tre små blommiga jackorna

Förutom bronskrabbor, billiga dvdfilmer och små statyer föreställande kinesiskt kejsarpar har jag även köpt tre små blommiga jackor. Som jag älskar. En vinröd, en turkos och en mörkblå. En varmt fodrad, en mittemellan och en tunn. Visst låter det som en saga? En alldeles underbar, fantastisk saga som slutar med, inte att jag är lycklig i alla mina dagar (HAHA!), men SNYGG. Och det är ju ändå viktigast.

Den fina lilla vinröda jackan på den fina turkosa bänken. Här sitter jag lite avslappnat och tänker nåt i stil med inte lycklig men snygg inte lycklig men snygg inte lycklig men snygg snygg SNYGG

Den fina lilla vinröda jackans söta halsknäppning. Här tänker jag inget alls, absolut inget alls