ska int klaga

Väcks av snabba små fötter och ivriga klätterhänder upp i sängen och sen hörs exalterade berättelser om spindelmannen och bajs och mamma och blommorna och hundarna och och och och och JESHKA NU SKA VI GÅ OCH RITA EN VAL

Om ett par dagar åker jag till min barndomsby, den som är så liten att den knappt finns. Där dimman, under vita sommarnätter, kryper upp från sjön och sveper sig över alla hus, kor och blommande legdor. Alla avlägsna fågelrop i skogen, alla dovt klingande koskällor, all vit luft som bäddar in och söver. Eller väcker. Väcker barfotafötter som springer ut på det fuktiga gräset,  en mun som andas in den ljusa natten, ett par händer som plockar släta stenar, lägger dem i en ring, en röst som åkallar satan... Ja allt det där man kan gör i trolska norrland, ni vet.  

kunskapens slöja

Det är måndag och bakom mig ligger en hederlig arbetsdag. Jag har suttit i möte där jag fick chansen att testa mitt nya, vuxna jag. Ni vet, det där som utvecklades någon gång mellan inälvsmiddagar, översvämmade lägenhetsgolv, smogluft, vansinnesutbrott vid en biljettlucka i Shanghai, bubbelpool med mördare i Bangkok, 24 olika flygningar mellan diverse asiatiska länder och nakendansen med två vältränade dansare från en ladyboys-show (tänk dansgolv av sand vid en pool, tänk lady gaga, tänk tequila, tänk vackra avklädda homosexuella män, tänk "nyss fyllt 30").

Nej men gud. Nu kom jag av mig. Pappa slog på Lotta på zoo eller eller Lotta på knegarmöte eller eller Lotta och... och... de lössläppta sommarödlorna

Herregud. Ska det verkligen vara såhär?

...

Sak jag saknar från Kina: att inte fatta vad folk säger. Eller hur de ser ut. Eller nånting alls.

Till alla hjärtan som saknar Övik

Hemma i Övik. Ni vet hur det känns.

Man vaknar, man gör upp planer. Kanske innefattar de att gå ner till hamnen 

där man kan titta i gamla bodar 

få för sig att man behöver saker som inte går att använda 

sen går man kanske till torget och tittar på de 13 personer som samlats där 

antecknar kommande evenemang i Myckelgensjö 

drömmer om kommande matfester 

fantiserar om vad som kan tänkas pågå i den här byggnaden. Vet någon? Någonsin?

man äter pepparmackor på café UH och köper glass

och kommer hem på ett strålande humör 

man ser kvällen lägga sig över en stilla stad

man gläds åt livet 

och sköter sin hygien 

man säger godnatt

en svensk tiger

Två dagar på en soffa i Sverige och de stora livsbesluten pockar på. Var ska jag bo? Arbeta? Hur ska jag ställa mig till snabba kolhydrater och den långsamma händelseutvecklingen i Days of our lives? Vem är "Idol-Linda" och hur stort emotionellt engagemang ska jag tillägna nyheten att hon förlorat alla sina facebook-kontakter? Ja och så vidare och så vidare.

Nej, jag tror jag skjuter på allt detta ett tag till, det är ju en dag i morgon också. Och en dag i förrgår! Som spenderades på ett tak på en skyskrapa i centrala Bangkok, i och bredvid en stor pool+jacuzzi tillsamman med feta européer och en italiensk amerikan som beskrev sig själv som "en tiger i en värld av får". Detta var bara en av detaljerna som fick mig att tro att jag spenderade min sista dag i Thailnad med att bada bubbelpool och skratta med en mördare. Andra intressanta detaljer var att han bott på gatan sen han var 15, tjänat mycket pengar på kort tid och slutligen tvingats lämna landet efter att ha gjort "bad things to bad people". Plural. Hans "verksamhet" (som aldrig beskrevs närmare) sköttes nu av hans bröder och kusiner och hans överkropp bar spår efter två knivhugg. Efter upprepade försök att få mig att åka med honom till Filippinerna istället för Sverige senare på kvällen, eller åtminstone att jag skulle bli "mer tiger" sa vi hejdå och jag åt min sista pad thai i ensamhet.


Men Days of our lives då, borde inte mer ha hänt på ett år?? Saknar tiden då Marlena var besatt av djävulen, det demoniska skrattet, de gula linserna!!!

HEMMA!

Landade i bästa sommarstockholm

där man kan bada

gröngräshänga

äta blodgrape (ÄNTLIGEN!) 

och oliver (ÄNTLIGEN IGEN!)

och pussas

och busa

och...

och sola

och tänka lugna, fina tankar

och Stockholms-posa! (ÄNTLIGEN!!!!!!!)

Little india

Han: Hello madame, hello, HELLO MADAME HELLO
Jag: Eeeh hello?
Han: (fnissar förtjust och pekar på kameran) Photo! Take my photo! Me! Photo!
Jag: Okej! (fotar)

Han: (vinkar entusiastiskt med händerna) Now let me see!

(visar)

Han: Very good. I am a very very handsome man! (fniss fniss)

Ligger nu i sängen och funderar över hur min arbetskollega, som lånat ut sitt rum till mig och som gillar sådant som är "vitt, fräscht, flygplatsmiljöer, stål, blankt, american psycho" osv kommer reagera när han upptäcker de tre (TRE) mensfläckarna jag lämnar efter mig på hans vita bäddmaddrass. Vad säger etikettreglerna här? Ribbing- HJÄLP! Ska jag köpa en blomma, en blender i rostfritt stål, en rosa nallebjörn som säger "förlåt"? En lapp kanske! Med glada smileys och ett par väl valda ord:

"Bästa du! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag mensat på din säng (smiley). Jag hade för liten tampong, eller för mycket mens, eller så kanske du har alldeles för tunna lakan (blinkande smiley). Men låt oss nu inte ägna oss åt småaktiga personangrepp och anklagelser, utan storsint enas om att vi båda ska göra bättre ifrån oss i framtiden! (smiley smiley smiley)"

Eller så tänder jag bara eld på allt. Inklusive mig själv, givetvis.

En bra dag

Igår åkte jag flodbåt genom stan

köpte biljett av tjej som, vid på- och avstigning skrek: HURRY HURRY HURRY! , vilket kändes så skönt befriande på något vis? Inget "gå försiktigt i trapporna", "akta kanten när ni stiger av" osv, bara... KÖR förihelvette KÖR!" 

landade i ett hav av fuktiga rosor

plågsamt väldoftande jasmin 

och rullade runt i en hög gula blomster

sen begav jag mig till little india, där färgerna och kitchen bor 

där man kan drömma sig bort, lämna sig själv, lämna allt

i chinatown fick en tant världens bästa sms 

Jag köpte saker som klistermärken med ganesha som motiv och klänningar med batik. När jag skulle ta båten hem igen var jag sådär virrig igen; såg mig upprepade gånger över axeln, blinkade nyvaket med ögonen, snubblade, pratade i gåtor osv. Allt det där som gör att lite äldre mäns hjärtan börjar skava och de drabbas av en närmast oemotståndlig lust att ta hand om en? Vilket får känslorna att pendla mellan skam - lättnad - skam. Skam för att jag återigen bidragit till infantiliserandet av kvinnan, lättnad för att jag slapp anstränga mig mer den dagen. Ibland känns det som en sådan lockande grej: Att aldrig behöva anstränga sig igen. 

och så middagen som satte punkt på tre dagars hetsätande. Har tuggat varje vaken sekund sen jag landade, uthungrad eller nåt (en ensam natt i Kina satt jag googlade på bilder av "banana cream pie" i ca 18 minuter, vilket kändes som att ge efter för någon djup, smutsig drift *rensa historik*) men efter den här angoori koftan var jag så mätt att jag kräktes två gånger i munnen. Första gången när skytrainet hem rullade igång från perrongen, andra gången när jag satte mig på sängen på hotellrummet. 10 minuter efter det åt jag 2 (två) bitar cheesecake och kollade på the notebook, till vilken jag storgrät tre gånger. 

All in all - en bra dag.