En s.k skön söndag

På väg till gymmet. Solen skiner, luften smakar nästan... luft

Grönsakerna blänker

Knegarn tar det lugnt

Till A

Bakis i Beijing

Aaaaaaawww!

Kina-Tristessen: 1-1

A spenderar lördagkvällen med De Tråkiga Amerikanerna och jag sitter hemma. Efter otaliga försök till umgänge med DTA var det nog kommentaren "tjejer kan inte vara roliga, jag kan inte komma på en enda rolig tjej i hela världen" som gjorde att jag gav upp. Och då har jag redan genomlidit konversationer där min hjärna hotat med självmord, öronen krullat ihop sig som bränt näver i ren frustration och där jag varit tvungen att bita mig så hårt i tummen att den börjat blöda för att inte utstöta ett högt, klagande JAG STÅR INTE UT MÄNNISKOR JAG STÅR INTE UT MED ER!!! ...vilket i och för sig hade varit helt okej med tanke på att de inte fattar vad jag säger. Eller lyssnar när jag säger det. Men de efterföljande kaskadkräkningarna, skriken och kvidningarna i fosterställning hade kanske påkallat ett uns av jobbig uppmärksamhet som jag inte var på humör för just i kväll. Plus att de skulle äta koreansk mat och jag är så JÄVLA LESS PÅ KIMCHI!!!

I stället har jag sminkat samt parfymerat mig och kollat på deppiga relationsdraman (Blue valentine vann ligan)  och ätit chokladkakor. Och mediciner. Chocolate and drugs alltså, allt en flicka behöver en ensam lördagskväll!

Ps. Bilden på Marilyn förresten - hon skulle kunna ropa saker i stil med "tjoho jag älskar att leva" och skratta sådär härligt porlande och vackert, men hon skulle precis lika gärna kunna utstöta ett högt, utdraget VÄÄÄÄÄÄÄÄS (fast CHHHHHHHHHHH). Det gör mig galen att tänka på det

Kina-tristessen, 1-0

Mannen/pojken längst till höger ägde jag i pingis på gymmet idag. Härnäst ska jag krossa duden längst till vänster. Killen i mitten däremot, han verkar redan så härligt jordnära!

Solen skiner från BLÅ HIMMEL

Nere på gården står en ca 65årig tant och gör balett-stretch mot en metallstaket. Ni vet, ena benet upplagt på en stång och så HEPP! Stretch. Hon har stått så i tio minuter nu.  Runt henne skuttar små kinesbarn, iklädda färgglada mössor och jackor. Lite längre bort - ännu en mormor/farmor, fler småbarn som skuttar. Springer. Vevar med armarna. Och så en mamma. Ett barn i vagn. Fler skuttande barn.

Ovanifrån tycks barnens fladdriga rörelser och plötsliga språngmarscher vara slumpartade, en installation av kaos och vansinne, som trafiken vid Champs-Élyssées, eller.... KRIG.  Men om man stirrar länge nog så framträder kanske något... ett mönster... ett syfte... en mening... kanske?

ELLER så får man hitta sin mening någon annanstans. Nyss köpte jag en resa till Kambodja till exempel. Där ska jag ägna mig åt djupstudier av människans ostoppbara drift att förgöra sig själv samt kultivera en ohämmad misantropi. Ett par rosafärgade drinkar på det, yes yes!

Brrr

Hur ställer man sig till musik som man verkligen gillar, när man samtidigt får huvudvärk av avsändaren?  Lykke Li såklart vem annars

Igår

 Igår besökte vi temple of heaven samt en klassisk shoppinggata där jag köpte en slags cowboy-yllehatt som jag känner mig extremt "utklädd" i. Senare på kvällen läste vi att journalister från BBC anhållits och misshandlats på exakt samma gata lite tidigare. Ibland, som när man drar visakortet eller beställer caffe lattefrappebajsevajse kan man glömma bort att man faktiskt bor i en fucking DIKTATUR. Men hursomhelst:

Temple of heaven, this way

Det var ganska kallt

Men stämningen var hög ändå

särskilt efter att jag fått ta på templets nipplar (som för övrigt ska ge TUR! som alla nipplar gör)