Hong Kong!

Efter två flygningar och... 300 transitbussar landade jag i Hong Kong, som gjort sig härligt upplyst och festfin för min skull. En dam på snabbtåget från flygplatsen sa att jag måste se lasershowen i hamnen som pågår 20.00-20.15. JA, tänkte jag, det MÅSTE jag! Hade ca 3 minuter på mig att hinna så jag sprang under neonskyltar och applicerade läppstift samtidig, slängde mig i en buss, slängde mig över främlingar och ba LASER JAG MÅSTE SE LASER!!! Såg denna vy från bussätet, fell in love med stan, såg lasern skära genom natthimlen, hoppade av bussen, sprang till utsiktspunkten vid vattnet och... lasern stängdes av.

Promenerade sedan planlöst längs med gator, in i gränder och lite överallt. Hjärnan: HEJ blinkande neonskyltar HEJ galen shoppingmall HEJ strippshow med dunka dunka HEJ rykande skramlande uteservering HEJ tutande nattrafik HEJ folkmassor HEJ galen juldekoration HEJ epilepsi HEJ HEJ HEJ

HEJ juldekorerad galen shoppingsmall

HEJ rykande uteserveringar! Här är jag på väg till templestreets nattmarknad. Gatorna kokade av liv, uteserveringar, krabblukt, nudlar och konsumtionslystnad. Jag åt vårrullar med skaldjursfyllning och övade på att dra djupa, lugna andetag

På nattmarknaden gjorde jag de oklaraste köpen i mitt liv, däribland en gummihöna som nu fått namnet "knullhönan" eftersom det är vad A kallar mig ibland. Vet ej varför så fråga inte. Köpte även en slags batteridriven apa som skrämde mig på djupet av min själ. "Den ska A ha", tänkte jag genast. Återigen - vet ej varför

När jag kom tillbaka till det som hotellpersonalen lite på skämt kallat för "rum" var jag utmattad, svettig, glad, epileptisk och lite förvirrad av mina nyss uppvisade shoppingpreferenser. Upptäckte att toan saknade både handdukar och shampo, vilket ledde till att jag under natten drömde mardrömmar om att vakna med skitigt, svettigt hår som jag inte skulle kunna tvätta utan tvingas gå FUL på Hong Kongs gator tills det var dags att återvända till flygplatsen. Och TÄNK - nästa dag blev drömmen sann! Fantastiskt, inte sant?

Men jag var på bra humör ändå. Och rött läppstift kan maskera den allra risigaste håruppsättningen (ska börja blogga för elle.se?)! Åt underbar frukost/lunch på restaurang uppe i ett höghus efter tips från "mannen på gatan". Fick eget litet bord vid fönster i solen och åt små, heta vårrullar, ångkokt dim sum med räkor och dim sum med grönsaker. Oh! Fick även en egen liten grön kanna med gott grönt té som jag smuttade på samtidigt som jag tittade på utsikten (med djup blick, ni vet). Kände mig som en liten mysig Agatha Christie-tant som trivs i sitt eget sällskap och typ skriver böcker i hjärnan när hon sitter ensam på restaurang

Sen tunnelbanade jag till nästa turistmål

Hong Kong by day. Att gå på gatorna i dagsljuset gav ungefär samma känsla som man får när man står kvar på nattklubben efter att lamporna tänts och man ser skräpet på golvet, fimparna på borden och slitaget på möblerna. Gillade stan nästan ännu mera då.

Även om den bjöd på ett par riktigt, riktigt obehagliga syner

Vid tretiden på eftermiddagen var äventyret över. Två flygningar, 400 transitbussar och en 3 timmar lång försening senare var jag tillbaka i ett svinkallt Beijing. Tacklade mig fram som värsta kinesen i taxikön och sprang likt en tjurrusare i... Pamplona? till en chaufför som spelade kinesiska smörballader när han körde genom den sovande mångmiljonstaden. Väl hemma väckte jag A med världens läskigaste apa. Slutet gott, allting gott! Och: Nu kan jag vara kvar i Kina i typ 2 månader till utan att riskera böter. Tack Hong Kong.

I morgon vid den här tiden:

...kommer jag kanske krypa omkring i en rännsten alternativt ha bränt alla pengar på typ... exotiska husdjur nånstans där nere. Men förmodligen kommer jag bara sitta å käka dim sum i nåt av shoppingkvarteren (är inte hela Hong Kong ett shoppingkvarter?), titta på människor och tänka på evigheten

...och nu dog även kabelinternet

sitter på internetcafé och äter äckliga mackor (brödet är sött) och bokar flygbiljetter: torsdag-fredag= Hong Kong! Från början var det tänkt att jag bara skulle steppa in i ankomsthallen och sedan ta första bästa flyg tillbaka till Beijing (syftet med resan är att få stämplar som visat att jag varit utanför Kinas gränser inom 90 dagar. Visumregler osv). Meeeen så skypade jag med min chef som sa: Åk in till stan! Ät middag! Promenera och tänk: vad är skillnaderna mellan Beijing och Hong Kong? Hur skulle det vara att leva här? Vad tycker jag om husen? Stämningen? Drinkarna? Kalla det research eller nåt, hejdå!

Ja tack, research in Hong Kong it is

Saker som kraschade i helgen:

* Trådlöst internet

* Varmvattnet i köket

* Spolfunktionen på toaletten

Vem ringer man när det är hantverkarna man är rädd för? Vem ger man sitt "S.O.S" när hyresvärden, på alldeles för många sätt, liknar en sinnessjuk apa (höga, obegripliga skrik, irrationellt beteende, förkärlek till enkelt skalade frukter osv)?

En tillfällig lösning blev att sluta skita i toan (och då funkade internet! Eh nej) och istället gå till den där offentliga toan på gatuhörnet. Alltså den där lilla betongklossen med öppna hål ned i marken som luktar gammal avföring och... fattigdom? I TEORIN var detta lösningen i alla fall, men alla fattar väl att lilla Kinahoran är alldeles för tjusig för att skita i minusgrader utan möjlighet att spela "mega jump" på ipoden samtidigt (svårt att koncentrera sig när man sitter på huk, håller andan för att slippa alla spännande dofter samt fryser)?

Eller okej det ÄR JAG INTE. Däremot är jag väldigt glömsk. Särkilt när jag är trött och alla rationella tankar överröstas av gårdagens chili som skriker i tarmen. Eller är det det som i folkmun kallas för "fis/prutt"?

Så JA jag sket i toan och allt gick åt helvete och jag ringde i panik till A som var i skolan å ba "bajs överallt!!!" och vi hade vårt första gräl som involverade min avföring och sen kom han hem med en sugpropp och jag pumpade som en porrstjärna deluxe på syra och nu funkar allt som det ska igen.

FÖRUTOM INTERNET

(och varmvattnet i köket men det bryr jag mig knappt om diskar ju ändå inte längre)

yeah baby!

(skjorta: kalles gamla, jeans: Cheap monday, tofflor: A:s, sugpropp: kinatanten på hörnet)

Eller måste man inte ge sån info när man posar på bild? Har man ett val? NEJ! Det finns inga fria val.

Helgen

Fredagsmys, lördagsfest i lägenhet, söndagsjulhandel på Ikea. Å jo, och så detta:

A: Kan vi inte se ett avsnitt Dawsons creek till?

Skapat ett monster

BFF:s barn & booze

Det fantastiska livet fortsätter! Hurra!

Eller såhär: Förra veckan var jag i provinserna Jiangxi och Hunan. Vid min sida hade jag A, så att även han skulle få uppleva hur det är att hyllas av ca 500 barn för att man... gått ur sängen den dagen och kommit ihåg att ta på byxor. Igen.

A fick även ta hand om den största delen av drickandet (tål inte kinasprit längre) som är OBLIGATORISKT för att folk ens ska tilltala en senare. Sjukt men sant. Skåla ihop ---> vänner. Fulla ihop ---> BÄSTISAR

Ibland, som med den här 19åriga läraren från England, lyckades man lite väl bra

Med andra lyckades man mer lagom. BFF!

När alla älskade varandra som mest ville man gärna ha lite fysisk beröring, fast inte från varandra. Här låter man istället en främmande kvinna klämma på A:s lår

"Mr Sun! (som plötsligt visade sig vara A:s kinesiska namn) Your luxury suite is ready for you!"

...and your mahjong table!

Dagen efter mådde man FANTASTISKT

(På bilden: en kvinna som begravdes i Hunan för ca 2200 år sedan hittades på 70-talet i fantastiskt gott skick. Utställningen fick mig att tänka på döden extra mycket och allt kändes under ett par timmar väldigt förgängligt och meningslöst)

Men strunt i det- dagen efter mådde man som sagt fantastiskt! Man var redo att ge sig ut i verkligheten igen. Plocka ris, klappa vattenbufflar, allt det där häftiga man kan göra i Kina ni vet

Göra hembesök hos förskräckta barn

Dokumentera deras livsstil

Vandra i gamla byar och känna historiens vingslag (samt lukten av död fisk från marknaden) smeka mot ens liljevita kind

Hälsa på i klassrum! Detta är alltid den roligaste platsen att besöka. Kolla här tex, de kramas när de diskuterar veckans bok!

Men den största delen av arbetet bestod i att sitta på möten och ställa smarta, utvärderande frågor. Och hålla tal? Något även A skulle göra, tyckte kineserna: "Mr Sun! please stand up and say a few words about the project!" Mr Sun: 0_0

Efter 7 dagars resande ihop älskade vi att säga hejdå till varandra

Slutet gott, allting gott!

(Å jo - middagar, booze och "luxury suits" som luktade bajs och hade spottfläckar över hela golvet betalades givetvis inte av mitt jobb)

Förnedringen består II

Jaha så nu har jag äntligen provat det där massagestället nere på gatan, precis utanför huset. Lite aromaterapi-stämning i receptionen (tänk parfymerad regnskog), lite fromt starwars-klädd personal och lite smått fantastiska priser. Kände mig härligt äventyrlig och "upptäckarsugen" och valde lite på måfå en behandling som verkade handla om en helkroppsmassage för 45 spänn.

Enter massage boy, en kinesiskt kort pojke som närmast påminde om en välfriserad, thaipopstjärna med oskyldig blick. Han visade mig britsen som stod i ett större rum där typ 100 britter redan satt och fick fotmassage. Deras stolar var vända mot min brits, som nån slags första parkett till det som skulle utspela sig. Mitt behov av att ständigt befinna sig i centrum tilltalades inte av situationen (kanske om jag varit full).

Det började bra. Starka nypor och bestämda drag. Kanske att de där rovdjursklösningarna över hårbotten var lite överdrivna, men jag köpte det. Det var okej. Och kanske att de hårda lårnypen, som var lika kittliga som smärtsamma, hade kunnat strykas ur programmet men jag tänkte inte klaga. Jag ska inte vara en SÅN, ni vet en sån där tråkis som fördömer allt som är nytt och annorlunda för att det tex smakar mögel eller luktar som gammelfarmors halsmandlar o nej. Jag är en del av den nya kulturen nu, jag accepterar och anpassas.

Till en viss gräns. Kinahorans gräns passerades när thaipopstjärnan välte över mig på rygg, lyfte upp mitt högerben och påbörjade en vildsint ljumskmassage, där könet berördes kanske... 200 gånger? Här kom insikten om att de ack så tunna tightsen hade ett par väldigt opassande hål i skrevet, raskt följt av insikten om att något gått fel. Obönhörligt och oåterkallerligt fel. Stora livsfrågor strömmade genom mitt sönderrivna huvud, som "varför lever jag just nu, just här?" och " varför måste jag få könet masserat inför 100 fnissande engelsmän? DE KAN JU INTE ENS LAGA MAT ELLER ANVÄNDA TANDSTÄLLNING?"

Sen försökte jag sluta tänka och istället lämna min kropp, sådär som typ gamla indianer och trollpackor gör (MAGICA! hjälp). Det hade kunnat gå bra om inte könet så bestämt talade om för mig att "någon rör vid mig, snälla säg åt dem att sluta, snälla jag lovar att aldrig mer lukta mint!"

Tillslut avlutades massagen med att thaipopstjärnan stack in sina fingrar i mina öron (djupt), vispade runt lite och sedan sprang (ordlöst) ut ur rummet. Jag samlade långsamt ihop mitt hår, mitt ansikte, mina ytterkläder och stapplade hem.

Men på det stora hela - en ganska bra dag :D