fredag 5 november 2010

MÄH!

Sitter i Kina och upprör mig över Ribbings blogg på dn.se. Konstruktivt, verkligen! Men hon skriver ju att man ska bevara traditioner som går ut på att tjejer är bästis med tjejer och killar bara med killar! Dvs möhippan/svensexan. Sen passar hon också på att skälla lite på flamsiga tjejer som har MÄN som BÄSTISAR och vill ha sådan en som tärna. Och det går ju inte, jag menar, kuken kan ju fastna i blombuketten när bruden räcker över den, eller så kanske den (kuken) börjar prata mitt under vigseln, kanske säger I OBJECT TO THIS MARRIAGE för jag såg bruden naken när vi var 8 och hennes TITS LOOKS LIKE MYGGBETT! HAHAHAHA! Inte vet jag vad som kan gå fel men det måste ju vara något hemskt allvarligt.

Själv känner jag lite såhär (preaching to the choir JAG VET men jag kan inte låta bli *vill leka politisk blogg*): Nåt av det bästa som hänt mig var att upptäcka att killar å tjejer går finfint ihop, bara som kompisar. Att vi inte måste knuffa varandra på skolgården eller skrika att den andra har farliga baciller. Att vi kan kolla på sport och sex and the city tillsammans, vara lika fulla och skandalösa på fester, ringa varann mitt i natten bara för att prata, inte för att ligga. Att jag inte behöver spela nåt jävla spel med grabbar bara för att de är... grabbar. Att kön inte behöver definiera relationer, personligheter, preferenser, whatever. Jaja ni fattar ni är ju lika smarta och upplysta som jag är. Men Ribbing? Gosigaste gulligaste tantkrullsribbing? Lite mossig världsbild ibland, visst, men sexist? Nej jag pallar inte.

(Men nä det kanske inte är så upphetsande att läsa en kinablogg som handlar om vad nån på dn skrev för ex antal dagar sen. För att uppväga detta kommer jag att lägga upp foton på 1000åriga tempel, nya favoriträtten och min mörkblå blommiga jacka senare idag. Hurra!)

torsdag 4 november 2010

Skvattensprächan

Det är torsdag och vattenläckan har ännu inte visat sitt fula våta träsknylle (vattenläckan ser ut som Shrek?) här igen. Törs man hoppas på att senaste knegarn visste vad han gjorde? Han hade ju uniform. Och en skiftnyckel. Bara outfitten gjorde en ju lugn och harmonisk inombords. Kanske borde gifta mig med en rörmokare? Eller bara köpa kläderna och en verktygslåda. Ja, det skulle nog funka det med. Eller bara... flytta.

onsdag 3 november 2010

De tre små blommiga jackorna

Förutom bronskrabbor, billiga dvdfilmer och små statyer föreställande kinesiskt kejsarpar har jag även köpt tre små blommiga jackor. Som jag älskar. En vinröd, en turkos och en mörkblå. En varmt fodrad, en mittemellan och en tunn. Visst låter det som en saga? En alldeles underbar, fantastisk saga som slutar med, inte att jag är lycklig i alla mina dagar (HAHA!), men SNYGG. Och det är ju ändå viktigast.


Den fina lilla vinröda jackan på den fina turkosa bänken. Här sitter jag lite avslappnat och tänker nåt i stil med inte lycklig men snygg inte lycklig men snygg inte lycklig men snygg snygg SNYGG



Den fina lilla vinröda jackans söta halsknäppning. Här tänker jag inget alls, absolut inget alls

tisdag 2 november 2010

När man går på vårt golv:


SKVATTENSPRÄCKAN! SCHRATTEMKÄCKAN! HATTENFLÄCKAN! KLAFFENBLÄCKAN! PATTENSNÄCKAN! FRACKENTÄCKAN! ARSELVECKAN!

vääääääääs vattenläckan väääääääs vääääääääs

(det kommer alltså upp vatten mellan golvplankorna när man går på dem. En knegare har varit här TRE GÅNGER och fipplat mupplat och tucklat och förhoppningsvis blir det bra nu.)

MEN NU FÅR DET VÄL ÄNDÅ RÄCKA

Så jävla nedslående att börja sin arbetsdag med att läsa att en monsterorkan nu är påväg mot Haiti. Jag menar, räcker det inte nu? Apokalyptisk jordbävning, koleraepidemier, regnperioder, orkaner. Allt detta sen januari 2009. När jag bodde i landet ett par år tidigare tyckte jag att Haiti på många sätt kändes hopplöst. Det var ändå ingenting mot hur det är nu.

På grund av min överkänsliga natur (är ju kvinna, ni vet) försöker jag låta bli att tänka för mycket på det. Det är lite som att försöka låta bli att tänka på att en haj har bitit sig fast i armen. När jag blundar så ser jag dem, de som trängdes på gatorna, dansade på klubbarna, hatade sina expojkvänner, älskade Dominopizza, drömde om en fin lägenhet i New York, byggde ett hem av plåt och spånskivor, citerade 50 cent, slet för att hembyn skulle få el och rinnande vatten, gick 2 timmar för att barnet skulle få utbildning, odlade i torr jord och såg den lilla skörden förstöras av orkaner men odlade igen, längtade efter en toalett, längtade efter något att ge till sina barn, längtade efter och arbetade för en bättre framtid.

Jag har aldrig sett människor arbeta och hoppas så hårt som människorna i Haiti.

....

Jag tycker det är Belgiens tur att få lite olycka nu, tycker inte ni? Efter "episoden" i Kongo måste de ha ett av världens sämsta karman.

måndag 1 november 2010

Smutsen smutsen smutsen och Heilongjiang

Det är måndag och en vattenläcka har förstört hela lägenheten. Duschen är trasig. Mitt hår är smutsigt. Inte lika smutsigt som tankarna och själen men ändå. Det luktar bränd olja och ångest. Jag har sagt det förr men IDAG ÄR DET SANT: Inte ens högerhanden vill knulla mig nu.

Men nu tycker jag att kinas lilla hora ska fokusera på något annat! Resan till Heilongjiang tillexempel.


Dagarna inleddes med glada kinesbarn som firade min underbara ankomst (SANT!)


Ju fler desto bättre, som jag brukar säga (när jag slagit huvudet och FÖRLORAT MIG SJÄLV). I Kina är det oftast "fler" som gäller.



Jag var glad eftersom jag var snygg och för att jag hade fast avföring. OCH för att jag äntligen fått ett eget marschband (syns till vänster i bilden).


På skolorna fick jag många nya vänner. Vi gillar att äta, prata i höga ljudnivåer och leka kommunistfoto tillsammans. Ibland klär vi av oss nakna, sjunger politiska kampsånger och marscherar mot solnedgången tillsammans. Hand i hand.


Barnen gillade mig, på samma sätt som svenska treåringar gillar/fruktar/älskar/hatar jultomten


Min närvaro hindrade dem dock inte från att vara finfina elever


Omgivningarna var exotiska på det där speciella u-landssättet och luktade så spännande!


Vart jag än gick hade jag ett entourage på minst 15 personer. Det kändes tryggt, som när man ligger i livmodern eller står på rätt sida av hockeyläktarn ungefär. Ps. HATA DJURGÅRDEN Ds.


Efter jobbet åt vi överdådiga middagar som tömt norra kinas matförråd. Det var fult att inte ta mer mat när de erbjöd. Extra trevligt när det serverades lamminälvor. Här serverades det dock grillspett och grönsaker som tillagades i wokpannor I bordet! Lajki lajki!



Det var även viktigt att skåla och dricka tillsammans. Varje skål föregick av ett kortare tal till personen/personerna man skålade med, där man intygade varandras förträfflighet. I slutet av varje middag förväntades jag ställa mig upp och prisa alla i rummet och sen svepa ett glas sprit. Jag har aldrig varit bra på att emotstå människors förväntningar.


You look awful, sa kinesen uppriktigt efter att han tagit detta foto. Själv är jag sxtra nöjd med kroppsformen som tröjan (...) gett mig - små hängpattar och kulmage. Madame Mim!


Tillbaka på hotellrummet (nytt varje kväll) tog jag en dusch och gick till sängs med Buffy och Angel. (ROOOAARRR!)


Om det fanns internet (vilket det typ aldrig gjorde) passade jag på att skajpa. A har lärt sig vad som gör mig glad.

Parantes

(fiser så jävla äckligt när jag ätit jordnötssmör)