Norrlandsporren fortsätter

Idag flyttades jag från stora villan på höjden med utsikt över sjön till en stuga i skogen. Det vill säga ett steg närmare vansinnet. Men vad gör väl det, norrländskt vansinne i skogen är ju liksom inte ens jobbigt, bara härligt kufiskt? Mystiskt? Magiskt? Sexigt? Allt det där man alltid velat vara 

Här kan man försvinna in bland träden och hitta ett kalhygge med en miljon blåbär

gräva spännande gropar

märka in helt enorma områden som sitt revir, njuta av all den magi som ryms i ordet "rotvälta"

gå till stugan vid sjön i bergen, där byborna brukar festa på ärtsoppa och hemkört 

läsa om gamla brott i bygden 

titta på all stillhet som ryms i en djup norrlandssjö 

dricka tusen liter vatten, gå hem igen

norrlands guld

Vi letade efter en loppis, men den var stängd. Fortsatte köra tills vi hamnat i västerbotten. Där såg vi den här skylten 

Och då bara MÅSTE man ju gå på upptäcksfärd! Och inte in i sitt själsliga mörker för en gångs skull, utan ute i den ljusa VÄRLDEN! 

mmmm världen. Ibland gillar vi faktiskt varandra, du och jag. 

Kom till en älv. Eller fors? Hursomhelst - en plats där själslig ro blir till

och livsnjuteri. Ja herregud om jag inte älskade mig själv så mycket skulle jag tycka att det här var ett fullkomligt olidligt blogginlägg. Ni som känner mig unnar mig säkert detta, ni vet ju att det bara är en tidsfråga innan jag står på nån mörk sten i skogen och skäller ut ångestfyllda besvärjelser i natten (igen). Eller bara... tittar på tv. Liggande och osmakligt mätt. 

Men där är vi inte än. Vi är vid en älv. Och det finns faktiskt bara ett sätt på vilket man kan ta sig an en norrländsk älv en varm sommardag

naken och solvarm 

Kina?

Visst har det varit skön Kina-stämning i de senaste inläggen? Trångt med folk, intensiv biltrafik, svett, ris och frustration?

Nä. För jag åkte hem. Och i början av augusti åker jag bort igen, fast då bara ett par veckor eller så. Jag vet typ ingenting om vad som kommer hända i framtiden och jag vill inte riktigt tänka på det heller. Inte än. Jag tänker på annat istället. Som det där med hygien och hårborttagning, som P1 ägnade typ en timme åt förra veckan. En slags mikrobiolog eller liknande förklarade exakt hur äckligt det är att duscha och raka sig men värst av allt: att vaxa sig. Hon riktigt skrik-frust-skrattade bara vid tanken. Och det gjorde jag med. Delvis för att hon lät så rolig, som en klassisk nörd med hästpåbrå (som jag själv, ungefär), men mest för att jag äntligen fått rätt i mitt hygien-förakt. Eller var jag bara less?

Vad jag däremot inte är less på är att blogga. Frågan är bara hur. En gång försökte jag vara lite rolig, nu  vet jag inte vad jag är. Lugn och tillbakalutad kanske. Men snart kommer jag beblanda mig med människor igen och då vet man ju hur det blir. För mycket av allt. Särskilt könsord. Det är något med normbundet inrutat socialt umgänge som bara tvingar mig att skrika könsord. Och tänka på hur min mun drar till höger när jag ler.

Gud. Människor. Hur gör man? Vet någon?

Down in yon forest II

Down in yon forest

Min andra bok, den som ska vara lite svår sådär börjar så här: 

När hon var barn hade ett löfte om magi vilat under varje rotvälta, i varje skogstjärn och koltrastsrop. Hon hade gått på stigen och sökt efter tecken på kommunikation, symboler, ett hemligt språk som bara hon skulle förstå.

Men igen då: fan vad skönt det är att vara hemma. Nu ska jag köpa ett hus i skogen och bli galen på riktigt! :D 

fyra minuter tidigare blev det 1-0 till Sverige

ska int klaga

Väcks av snabba små fötter och ivriga klätterhänder upp i sängen och sen hörs exalterade berättelser om spindelmannen och bajs och mamma och blommorna och hundarna och och och och och JESHKA NU SKA VI GÅ OCH RITA EN VAL

Om ett par dagar åker jag till min barndomsby, den som är så liten att den knappt finns. Där dimman, under vita sommarnätter, kryper upp från sjön och sveper sig över alla hus, kor och blommande legdor. Alla avlägsna fågelrop i skogen, alla dovt klingande koskällor, all vit luft som bäddar in och söver. Eller väcker. Väcker barfotafötter som springer ut på det fuktiga gräset,  en mun som andas in den ljusa natten, ett par händer som plockar släta stenar, lägger dem i en ring, en röst som åkallar satan... Ja allt det där man kan gör i trolska norrland, ni vet.  

kunskapens slöja

Det är måndag och bakom mig ligger en hederlig arbetsdag. Jag har suttit i möte där jag fick chansen att testa mitt nya, vuxna jag. Ni vet, det där som utvecklades någon gång mellan inälvsmiddagar, översvämmade lägenhetsgolv, smogluft, vansinnesutbrott vid en biljettlucka i Shanghai, bubbelpool med mördare i Bangkok, 24 olika flygningar mellan diverse asiatiska länder och nakendansen med två vältränade dansare från en ladyboys-show (tänk dansgolv av sand vid en pool, tänk lady gaga, tänk tequila, tänk vackra avklädda homosexuella män, tänk "nyss fyllt 30").

Nej men gud. Nu kom jag av mig. Pappa slog på Lotta på zoo eller eller Lotta på knegarmöte eller eller Lotta och... och... de lössläppta sommarödlorna

Herregud. Ska det verkligen vara såhär?

...

Sak jag saknar från Kina: att inte fatta vad folk säger. Eller hur de ser ut. Eller nånting alls.

Till alla hjärtan som saknar Övik

Hemma i Övik. Ni vet hur det känns.

Man vaknar, man gör upp planer. Kanske innefattar de att gå ner till hamnen 

där man kan titta i gamla bodar 

få för sig att man behöver saker som inte går att använda 

sen går man kanske till torget och tittar på de 13 personer som samlats där 

antecknar kommande evenemang i Myckelgensjö 

drömmer om kommande matfester 

fantiserar om vad som kan tänkas pågå i den här byggnaden. Vet någon? Någonsin?

man äter pepparmackor på café UH och köper glass

och kommer hem på ett strålande humör 

man ser kvällen lägga sig över en stilla stad

man gläds åt livet 

och sköter sin hygien 

man säger godnatt

en svensk tiger

Två dagar på en soffa i Sverige och de stora livsbesluten pockar på. Var ska jag bo? Arbeta? Hur ska jag ställa mig till snabba kolhydrater och den långsamma händelseutvecklingen i Days of our lives? Vem är "Idol-Linda" och hur stort emotionellt engagemang ska jag tillägna nyheten att hon förlorat alla sina facebook-kontakter? Ja och så vidare och så vidare.

Nej, jag tror jag skjuter på allt detta ett tag till, det är ju en dag i morgon också. Och en dag i förrgår! Som spenderades på ett tak på en skyskrapa i centrala Bangkok, i och bredvid en stor pool+jacuzzi tillsamman med feta européer och en italiensk amerikan som beskrev sig själv som "en tiger i en värld av får". Detta var bara en av detaljerna som fick mig att tro att jag spenderade min sista dag i Thailnad med att bada bubbelpool och skratta med en mördare. Andra intressanta detaljer var att han bott på gatan sen han var 15, tjänat mycket pengar på kort tid och slutligen tvingats lämna landet efter att ha gjort "bad things to bad people". Plural. Hans "verksamhet" (som aldrig beskrevs närmare) sköttes nu av hans bröder och kusiner och hans överkropp bar spår efter två knivhugg. Efter upprepade försök att få mig att åka med honom till Filippinerna istället för Sverige senare på kvällen, eller åtminstone att jag skulle bli "mer tiger" sa vi hejdå och jag åt min sista pad thai i ensamhet.


Men Days of our lives då, borde inte mer ha hänt på ett år?? Saknar tiden då Marlena var besatt av djävulen, det demoniska skrattet, de gula linserna!!!

HEMMA!

Landade i bästa sommarstockholm

där man kan bada

gröngräshänga

äta blodgrape (ÄNTLIGEN!) 

och oliver (ÄNTLIGEN IGEN!)

och pussas

och busa

och...

och sola

och tänka lugna, fina tankar

och Stockholms-posa! (ÄNTLIGEN!!!!!!!)