Stranden

Vi hittade en mysig strand

där stämningen kändes avslappnad

samtidigt som det kändes som att vad som helst kunde hända

Vi åt färsk frukt

som var mjukare än min mörade själ

Vi var äventyrliga

vi tog vara på varje solnedgång

vi fick nya vänner

som Shoy från Kambodja

och hans morbror Mai. Båda arbetade på stranden eftersom de kunde tjäna mer här än hemma. Thailändare anställer dem eftersom de är billig arbetskraft. Shoys månadslön är 1000 baht, alltså cirka 250 kronor. Mai hade arbetat på stranden i över 10 år och tjänade lite mer. När vi var där fick han en mindre livskris, han ville så mycket mer med sitt liv men hur skulle han göra?

Deras systerson Nit underhöll turisterna på kvällarna. Faktum är att halva Shoy och Mais släkt arbetade på samma strand som servitörer, städare eller underhållare. En gång varannan månad åker de buss hem till Kambodja på grund av visumreglerna. En stor del av pengarna de tjänar ger de till sina familjer.

Vi mötte många svenskar

Ibland blev man trött. Då kunde man vila under en färggrann bikinihimmel

Dagen efter åt vi stärkande, färgglada soppor

och lekte i sanden med vänner från Nya Zeeland och Korea

Sen blev det kväll igen och allting började om. Först kom hygienen. Kan man aldrig slippa den?

Ja det var långt ifrån allt men åtminstone något

h.j.ä.l.p

Okej men alla pigga människor... hur GÖR ni? Allt som inte innefattar religion, oreglerbar munterhet eller för mycket pasteller (tänk Hemtex under påsk) är av intresse.

Jag försöker bearbeta min trötthet genom att skriva ner olyckliga tankar och sedan skratta åt dem. Sedan äter jag stora mängder socker och känner självhat. Hittills har detta fungerat förvånansvärt bra.

Dagens tankar (nedskrivna när jag åker minibuss lastad med kineser genom stockholm):

Undrar hur det skulle var att gå på en första dejt med mig. Jag tänker mig att det alltid måste sluta med att han lägger pannan i djupa veck, lutar sig lite framåt över cafébordet och säger, med mjuk röst: men vad pågår inne i den där hjärnan egentligen? USCH! Äckliga, manipulativa psykologröst! Jag skulle garanterat bli sjuk(are) i huvudet av att dejta en sån, tro att han hela tiden går runt och diagnostiserar mig i hemlighet vilket skulle leda till ett ännu mer paranoidt beteende som skulle leda till att han hela tiden går runt och dignostiserar mig i hemlighet. Ja ni förstår ju. Typ såhär skulle vår frukost se ut:

Han: Älskling, vill du ha musli eller flingor till filen?

Jag: Musli eller flingor musli eller flingor... ja du hehe bra fråga... musli är ju så härligt havrebaserat, flingor knastrigt och och... nej jag vet inte eller jo musli vill jag ha, härligt mentalt friska MUSLI!

Han: Musli? Jaså du vill ha MUSLI du hm hm...

Jag: SKRIK!

Bilresan genom Stockholm fortsatte. Vi passerade ett kallt, svart vatten där varma, fluffiga svanar var näst intill omöjliga att skilja ifrån kalla, hårda isblock. Varför måste livet vara så?

Sen ritade jag ett diagram över min personliga utveckling, där man tydligt kan se hur "grisighet" ökat över tid. Värst har det blivit de senaste fem åren, där går grisigheten spikrakt uppåt.

Sen tittade vi på vasaskeppet och jag tryckte i mig ett kokt ägg utanför museishoppen när ingen (?) såg. TRE gånger gick jag fram till fel grupp asiater i tron att de var "mina". De var alltid koreaner.

Hej Stockholm, jag gillar dig

Tänk vad vackert stockholm kan vara en vintermorgon när man glider in på stora blåvalen, över stilla kalla vatten, förbi villor med fönster från golv till tak som reflekterar guldfärgat solljus, glider mot de rödbruna husen med smyggångar och mässingsbalkonger. Det inre soundtracket är en stilla jazzskiva, man tänker myspys och parken som Benke sitter och känner sig ensam i i Mio min Mio. Man tänker att man ska göra saker, besöka någon, dricka thé på nåt trevligt café som luktar kaffe och spröda vaniljdrömmar och drivs av pensionerade tanter med gäddhäng som smågrälar vid kassaapparaten. Ingen jävla lattefrappemochachino, ingen jävla creme cheese bagel, bara en redig köttbullsmacka utan lögner eller föreställningar.

Jamen ja det ska jag hitta idag

(läser ni också att gäddhängen grälar vid kassaapparaten? Den mentala bilden!)

Världens sämsta

Från en solig strand med färsk ananas och fräkniga axlar som log blygt under solen, till ett snöstormigt Helsingfors. Är här för att en grupp kineser, som i tisdags åkte till Sverige för att kolla in svenska skolan även ville åka finlandsfärja. Jag ville fråga varför, varför finlandsfärja snälla människor, men samtidigt kändes det som att jag inte skulle orka med svaret på en sådan fråga. Som att för mycket information om vissa saker skulle göra mig illamående. Kanske även mentalt störd. Vilket också gör mig till det som alla icke-engelsktalande resenärer på vift i Europa behöver - en sinnessjuk reseledare med djup aversion mot att ta reda på samt ta emot upplysningar om sådant som tider, adresser och restaurangnamn. Jag känner galenskapen krypa i hårbotten bara genom att skriva dessa ord! I morse utbrast jag till A: JAG MÅSTE VARA VÄRLDENS SÄMSTA RESELEDARE (håret låg i risiga tovor, mascaran hade hade gnuggats i sorgliga ränder över kind och ögonlock) A: Tystnad. Jag upprepade påståendet, lite mindre aggressivt, lite mer frågande. A fortsatta vara tyst. Kanske skrattade han lite, på ett sätt som lät ömsom gutturalt ömsom skrikigt, lite som en allians mellan en flodhäst och en fiskmås. Eller var det jag?

Återkommer med foton från Thailand osv men DET FINNS JU SÅ MÅNGA! Räcker det om jag säger att det var fantastiskt? Fullkomligt fullkomligt fantastiskt

En dam med hatt

Kinahoran: TVÅ personer har kallat mig för dam i deras grattishälsning på fejjan, vad betyder det??! Är 30 en damålder? Är det här min nya identitet?

Haggan: Ja, när man fyller 30 fyller man dam! Så är det. Då ska man köpa sig en halmhatt, det ska vi ordna idag.

Kinahoran (jätteexalterad): ÄR DET SANT?? Det visste inte jag! Åh, jag är dam nu! Jag får bära hatt! Hur kan jag ha missat det här?

Haggan: Eh... för att det inte är sant...?

Hursomhelst, 30 är jag och hatt ska jag ha. Hej Bangkok här kommer vi igen

Äntligen!

Här! Här! Äntligen här

Äntligen sköna plusgrader som kräver att man dricker kall, färskpressad, nästan gratis juice

Äntligen färgglada taxibilar som tar en till och från och hit och dit

Äntligen gatumat som osar, ryker och fräser. Fräs fräs!

Äntligen galna marknader som säljer allt allt, inklusive outfits och accessoarer till stans ladyboys

och alternativa ansikten till kinahoror och haggor

≈

...som för övrigt virrade sig in i trånga gränder som rulades av ett gäng tuffa sömmerskor. En av dem såg oss komma, satta på värsta partymusiken och krävde DANS! DANS! Haggan och kinahoran släppte genast allt och gav sig in i årets dance-off. Damen i grön tröja och utsmetat ansikte vann.

Alla fick vara med!

Sen taxiåkte vi tillbaka till hotellet, sköljde av dagens härliga svett och tog oss ut på middag, barer och andra äventyr. I morgon åker vi till nån ö och klättrar i palmer och stannar där till min födelsedag. Då åker vi tillbaka till bkk och drar på oss fjäderbo-orna (??) och hänger med ladyboysen

Bye bye Beijing

I natt drömde jag....

1. Att en kompis hemma, Kalle, hade tränat upp sin kropp med massa muskler, solat tills hans hud fått en sån där Fabio /Georgio Armani/Werthers original-orange-brun ton OCH OCH sparat ut håret till en lång, blonderad hästsvans. Fast värst: Jag tyckte han var SKITSNYGG!! Eh.

(Kalle med normal hudton samt en säck mjöl)

(Fabio. Och här kan man säga så mycket roligt att jag bara... orkar inte)

2. Att ett HÄXHUS blivit min granne och att man här planerade min undergång. Jag såg bl.a. cirka 200 pers i blodröda kåpor som mässade och planerade att bränna upp sig själva, mig och mitt hus. Inte ens Magica kunde rädda mig då.

Nej usch nu skiter jag i det här och drar till Thailand! Oklart hur det blir med uppdateringar därifrån, har ju ingen dyr leksak (s.k iphone)

PUSSPUSS