Såhär borde alla få inleda sin arbetsdag, åtminstone en gång i livet

Besök vid skola, Heilongjiangprovinsen. Å jo, de syns inte i bild, men det står ett marschband längst bort till höger och ackompanjerar min ankomst med någon trevligt pampig melodi. Mycket trummor och blås, det gillar vi.

Hemma!

Solen sken. Taxichauffören släppte av mig på rätt plats. Lägenheten var uppvärmd och städad. A gick med på att jag får ligga med en afrikan, en asiat och en tjej innan jag dör (annars har man inte LEVT! hävdade jag). Vi åt pizzabuffé på kvartersrestaurangen och jag mös åt att kunna säga precis vad jag vill utan att någon fattar. Ord som förekom under middagen: knulla, röv, klitta, sodomera, pizza, ångest, fan.

Har 5 miljarder foton och en film från Heilongjiang, visar i morrn!

Ps. Allt gick gick givetvis fantastiskt bra. OCH - jag var snygg typ hela tiden!

Bloggpaus!

Redan? Lata hora! Nej, jag ska faktiskt jobba. På landsbygden. Längst uppe i norraste kallaste Kina (YES). Då blirre khakivästen å snörkängorna å intervjublocket å slarviga hårtofsen. Provinsen heter Heilongjiang och är känt för bland annat isskulpturer och en nationalpark som ser ut som en öken. Dit vill de för övrigt ta mig klockan 7.30 en morgon, sådär innan arbetsdagen.

Nationalpark

Å jo: Allt kommer givetvis att gå fantastiskt bra. Tillbaka på fredag!

HEJ

IDAG HAR JAG HAFT TRÅKIT. JAG VAR TVUNGEN ATT JOBBA OCH SÅ HADDE VI EN VATTEN LÄKA SOM JORDE ATT HELA GOLVET I KÖKET OCH VARDAGSRUMET BLEV BLÖTT. KLAFS KLAFS LÅTER DET NÄR MAN GÅR PÅ GOLVET NU, FÖR VATNET HAR ÅKT IN UNDER TRÄ PLANKORNA! OM MAN LIXOM STAMPAR LITE SOM EN STOR FLUFFIG KANIN ELLER ETT BERGS TROLL SÅ KOMMER DET UPP SVART ÄKLIT VATTEN! INTE SÅ ROLIT TYKER JAG. FAST DET ÄR JU ROLIT ATT LEKA FLUFFIG KANIN, TYKER INTE NI DET?

PS. JAG ÅT KYKLING TILL FRUCKOST DET VAR LITE ROLIT (FNISS) FÖR ANARS ÄTER MAN JU GRÖT ELLER FIL ELLER NÅGOT SÅNT.

Ps. typ såhär skriver sverigedemokraterna. Det vet alla. Ds.

Skype 4ever

En av mina två mammor ringde upp för att berätta att hon fångat en mus i fällan. Sen visade hon upp den framför kameran, likstel svans och allt. Därefter upplyste hon mig om att jag, i mina glasögon, ser ut som en bisarr uggelfigur hon minns från sin barndoms teve. Sen gjorde hon sin bästa Darth Vader-imitation för att göra mig glad. Det blev jag så klart.

Darth Vader

shoulding all over myself

Kylan. Koftorna. Kallvattnet. Tofflorna. Stearinljusen.

Jag borde verkligen arbeta nu. Läsa igenom alla projektrapporter en gång till och skriva frågor till olika ansvarspersoner innan jag åker till norraste kallaste Kina tidigt på måndagsmorgon för att “övervaka” (ja, det står så i arbetsbeskrivningen) och utvärdera ett pågående utbildningsprojekt.

Förbereda mig. Ta på mig vettet och ansvaret ovanpå alla lager av dåligt värmande textiler. Jag borde verkligen.

Om jag inte jobbar så borde jag iallafall ta mig ut. Kanske möta upp A och hans klasskompisar på lunch nere i The Wu JAG MENAR WUDAUKUO (är fortfarande varken trendig eller ung). Ja, det borde jag verkligen göra. Strunta i alla idiotiska saker vissa av dem sagt om muslimer, vapen och musik och ge det sociala umgänget en ny chans. Jag borde verkligen.

Vad jag verkligen inte borde göra är att ligga inne och lyssna på deppig pop. Inte heller borde jag ligga här och lyssna på alla ensamma hundars ångest, de kvarlämnade och olyckliga. Det borde jag verkligen inte.

Kylan ger upphov till helt nya ångestmoment i vardagen

A: Men HUR ska jag kunna skita utan att frysa arslet av mig?!!

Den intensiva gårdagen:

Tog först taxin till blankt och rent shoppingområde fullt med ambassadörhustrur, Iphones och Canadian Goose-kopior. Sen tunnelbanade vi till himmelska fridens torg och smög omkring i hutongerna och klämde på dildos. "Allt är sällan svart eller vitt", sa jag vid något tillfälle och kände mig märkligt uppriktig. Just blandningen av det breda, högblanka, putsade, supermoderna och det trånga, låga, mysiga samt vagt illaluktande är något jag verkligen gillar med Beijing.

Beijings Soho. I en av dessa byggnader har jag kissat.

Apple tycks alltid kunna piska upp en shit storm av människor. Detta är klockan halv två en onsdageftermiddag. Och nej, ingen ny produkt har precis släppts.

I handen: en Motorola. I hjärtat: drömmen om en iphone. Kanske skulle livet då äntligen vara värt att leva. Om inte det funkar tänker han börja gå omkring med avhuggna barnhuvuden under jackan.

Hutongerna. Trånga gränder och låga hus. Om mannen på taket (i mörkret) tänkt ta livet av sig genom att hoppa går han en bister upptäckt till mötes.

Grillspett - kostar en spänn styck och är redan en klassiker.

Det ryker från grillar och osar från restauranger och offentliga toaletter

Den här mannen hade aldrig varit vid muren. Fantiserar jag. För det vore så sorgligt! Men förmodligen så har han det. Saknar att läsa dödsannonser slår det mig nu.

En del restauranger lockade med tvivelaktiga budskap

Sexaffärer fanns det gott om. Till vänster syns den största dildon jag sett, vilken gav upphov till viss kallsvett och ångest. Tyckte även att det var lite, liiiiiite obehagligt att, mitt bland dildos, lösvaginor och glidmedel, hitta dockor som såg ut som åttaåriga barn.

Efter den händelserika dagen var jag trött och frusen. A:s varma handstrykningar i taxin hem gjorde det hyfsat lätt att leva ändå.

Du är vad du äter

Fortfarande kallt

Ibland är en tub ansiktscréme med lätt brun-utan-sol-effekt det enda som håller galenskapen på hanterbart avstånd

MEN! Nu ska jag försöka hitta en vinterjacka som inte är storlek XXS, inte är en chockrosa täck-sak som slutar vid midjan och INTE är en ful Northface-ripoff. Vilket tycks vara ungefär lika enkelt som att åka till Patricia och hitta oskulder

Wish me luck!

A kom hem från skolan

A: Här sitter du i mörkret!

Jag: Ja, verkligen! Här sitter jag verkligen verkligen VERKLIGEN VERKLIGEN i mörkret

Peking har blivit kallt

Det är grått ute idag. Och kallt. Himlen har sänkt sig ner till marken och allt; bilar, hus, träd, barn och bortsprungna horor, har försvunnit i en grå smog. Eller dimma. Här vet man aldrig vad som är vad. Om inte ens himlen är sann längre, vad kan man då lita på?

I lägenheten är det svinkallt. Och fuktigt. Problem för den som var tvungen att gå upp snortidigt i morse, milt irriterande för mig som låg kvar. Tills dess att jag också lämnade sängens två tjocka täcken, då fick jag nästan panik (DÖM INTE mitt liv brukade inkludera platt-tv, H&M och reglerbara element!)

SÅ hur överlever man detta? Jag tror att outfitten, som så ofta annars, är A och O. Har nyss svept mig (alltså lagt varma textiler runt axlarna och midjan, inte förberett mig för graven) i stickade tröjor, tofflor och två filtar. "Kurar", "patetisk" och "aids-sjuk bög" är ord som återkommer när jag försöker se mig själv utifrån.

Eller såhär: tänk på valfri Charles Dickenshistoria, där en gammal gnällig gubbe hasar omkring med tre loppiga tygsjok a la teaterridåer hängda över axlarna, knotiga långa ben och en osexig snuvhosta som varvas med väsande, hatiska mummel mot omvärlden - där har ni mig idag.

Utanför hör jag liv. Barn som leker. HUR VÅGAR DE (väs väs)

Ps. Om typ en månad sätter de på centralvärmen - kul för de SOM FORTFARANDE LEVER DÅ

Vilodagen

Ligger förkyld i soffan med huvudet fullt av smutsiga tankar

Jag: Jag vill ha glass!

A: Jag med! Fast alkohol.

Arty farty

Lördag=konstdag! En väldigt god orsak för Kinas lilla Hora att både duscha, klä sig i rena kläder och taxiåka som värsta blondinblemman till Beijing art district.

Beijing art district är stort. Jag har ingen aning om hur stort. Det består av massa gallerier och smågator där man kan strosa, fika och handla. Ser man en utställning som verkar intressant går man in - gratis. Hoppas jag, det var i alla fall ingen som stoppade mig. Fast hur ska jag veta det, jag fattar ju ändå inte vad någon säger?? Förutom nödvändiga ord som "mätt", "öl" och "gravid".

Hursomhelst.

Under denna helg pågick en stor tatueringsmässa i konstdistriktet. Tatueringar har funnits länge i Kina, men först på senare tid har det börjat bli hyfsat vanligt och accepterat. Ryggtatueringar tycktes vara extra populärt. De som blev tatuerade på fötterna grät.

Om det inte räckte med ryggen kunde man så klart gå steget längre. Men vem vill skeda honom nu? Häxan i Hans och Greta?

Jag var sjukt snygg i håret och tänkte nästan bara rena tankar.

Vägg i vägg med tatueringsmässan låg en svensk modeutställning. Där var alla döda (Sandra Backlund längst fram till vänster).

Sen hälsade vi på hunden Barley hemma hos hans ägare, två amerikaner. Barley älskade omedelbart mig mer sin matte och husse. Kanske för att de uttrycker åsikter i stil med att halva världen ska bombas (i subtila ordalag som "WE´RE GONNA FUCK THEM UP") och hatar sydamerikaner som viftar med sitt hemlands flagga även EFTER att de fått medborgarskap i usa. Att en av dem (amerikanerna) tatuerat en italiensk flagga på foten för att hedra sitt ursprung såg de dock inga problem med.

Men ja: GOSEGOSEGOSEGOSEGOS!

En vanlig dag på McDonalds

Såhär trevligt har man det när man äter lunch i Kina. NEJ jag skojar bara, såhär trevligt kan man inte ha det. Inte på riktigt. Det som hände var att en (EN) tjej kom fram och frågade om hon fick ett foto på oss - HOLDING HANDS. Visst sa vi (trots att fysisk beröring gör oss båda vagt illamående). I nästa sekund stod typ alla gäster bakom oss och gjorde peace-tecknet.

...förutom de här (4) personerna. Men de gjorde peace-tecknet inombords, det kände jag.

Hello neighbor

Såhär glada blir kineserna när de ser mig:

GOSEGOSEGOSEGOS!

Projekt

Idag ska Kinas lilla hora:

1. Klä på sig

2. Borsta håret

3. Gå ut i solen (innan smog-dimman slår till igen)

Se så! GET TO IT!

Mitt HOOD

Lägenheten ligger ungeför 7 minuters cykelväg från tunnelbanan. Har jag hört. Jag cyklar aldrig. Jag rättfärdigar detta med att luften består av 98% avgaser, men sanningen är att jag... har en funktionsnedsättning som gör att knäna går av om jag rör benen i mjuka cirkelrörelser mer än 56 gånger i rad.

Stadsdelen heter Wudaokuo. Om man är ung och trendig säger man bara "the Wu". Eftersom att jag är ingetdera så har jag tvingats lära mig hela ordet. Det tog 2,5 vecka (uttalet är alltid, alltid mycket svårare än man kan tro! Anser det fortfarande vara ett mirakel att taxichaufförer börjat släpper av mig på rätt adress efter att jag sagt den). Här trängs ca 5 miljarder universitet och allt som medföljer i form av 1000 miljarder ungdomar, utbytesstudenter, "trendiga" klädbutiker, McDonalds, Subways, billiga barer etc etc. Fast just där lägenheten ligger finns det mest pensionärer, barnfamiljer och... små hundar! YES

GOSEGOS! Igen!

My CRIB

Men ännu viktigare:

Det ligger en pet store precis utanför dörren! GOSEGOSEGOSEGOSEGOS!

Grattis mamma!

...du fyller år idag

Men du får aldrig läsa min blogg

för då får jag inte skriva fitta längre

Vem är jag

Älskar att vara tjej så jag får ha massa rosa, turkost och ulligulliga små fåglar på min blogg. Om jag var kille skulle jag vara tvungen att ha massa bomber och granater och fulla sjömän

När som helst kommer A hem från skolan och jag har fortfarande inte duschat eller klätt på mig. Varje dag tror jag att han ska stanna upp i dörren och skrika: "detta är inte ett hem detta är bergatrollets håla" och sedan springa åt andra hållet

Nu kom han hem! Jag sprang mot honom för att ge en kram och då drog han ner byxorna! Alltså vad skickar jag ut för signaler egentligen?

Problem

Jag kan liksom inte bestämma mig för om jag ska vara normal eller inte

Matlagning

Står i köket. Skalar ingefära. Smeker ingefära. Luktar på ingefära. Säger högt: Alltså fan vad jag älskar ingefära. Jag älskar doften, formen, smaken, färgen, känslan, allt! Älskart! Och tofu! (öppnar tofupaketet) Mmm titta vilken fin tofu, så len, så slät. Vacker! Ja, jag tycker tofun är VACKER! (stoppar en bit tofu i munnen) Men...! VA FAN ÄR DET HÄR DET SMAKAR GAMMAL CIGG FY HELVETTE vad har jag köpt för SKIT ska man inte kunna laga egen mat i det här landet orkar du cykla till KFC för jag PALLAR INTE den här FUCKING KINASKITEN idag

Oh så utmattande att vara så kallad "känslomänniska"

Som sagt

TV att älska

Omg. De visar amerikanska "Biggest Loser" på kinesisk tv - dubbat.

Detta betyder att någonstans i Kina finns det en kvinna som har som yrke att, i ett mörkt ensamt bås framför en mic, utstöta samma läten som en gravt överviktig amerikansk kvinna som bryter ihop på ett löpband.

Räcker det så eller ska jag fortsätta?

Nej.

Det räcker så.

Kamrater!

Äntligen är jag här. Vid datorn alltså. Äntligen får ni läsa mina ord. Äntligen får jag berätta om MIG MIG MIG och MIG utan att någon avbryter. Och kanske lite om Kina. Det är ju trots allt här jag är: i mittens rike, som även är världens största diktatur och landet med vääärldens tråkigaste tv. Det har bara gått två dagar men jag hatar redan sminkade barn i musikalkläder och brittiska trädgårdar. Och så de där nyhetsuppläsarnas försök att låta ”amerikanska”, något som gått till sådan överdrift att det hela känns, ja du gissade rätt, pekoralt.

Men allt är ju inte tv (har jag hört). Det finns även en verklighet att utforska. Några intryck så här långt: Det är trångt. Det är högljutt. Det är varmt. Jag svettas som en kvarglömd korv på rullgrillen på Statoil, men känner mig ganska snygg ändå. Magiskt, inte sant?

Och: Staden Beijing har det vackraste eftermiddagsljus jag sett. Lent och honungsgult smeker det sig över trottoarer, cykelköer och enorma stadsparker. Över de låga Hutongernas tak, mot de spegelklädda skyskraporna. Vänligt men bestämt strilar det in genom de trånga gränderna, klappar ett gäng smala katter och breder sedan ut sig över stadens alla breda avenyer. Kostymklädda businessmän, knegande gatuförsäljare, moderna studenter, alla berörs och lyses upp som miljontals heliga ikonbilder när de myllrar över gatukorsningar och trånga trottoarer.

Låter det fint? Lite?

DET ÄR DET INTE

Eftermiddagsljuset i Bejing är så fantastiskt mjukt och lent, så mjukt att man kan titta rakt på solen, eftersom det filtreras genom en 10 mil tjock vägg AVGASER. Vi sitter under en stor kupol, en Stephen King-Dome av gift. Tur man redan var så smutsig och trasig av livet annars skulle det kanske kännas jobbigt. Nu känns det mest bara…

som hemma.